En i sydligaste Sverige ytterst vanlig art med nordgräns (som spontan) i Västergötland. Blodfibblan trivs på mycket mager mark och växer gärna i störd miljö. Oftast påträffas den på vägkanter, sprängsten och industritomter, men den förekommer också i bryn och ljusöppen lövskog.
Funnen i 30 rutor; tidigare uppgifter från 42 rutor. Åtminstone traktvis mycket vanlig i söder men gradvis sällsyntare mot norr, okänd från de nordligaste delarna. – Ursprunglig.
De många nyfynden i mellersta Småland antyder att arten är under spridning.