Narciss
Pingstlilja är inhemsk i södra Europas bergstrakter. Den har odlats länge som prydnadsväxt. Vid Linnés barndomshem i Älmhult Stenbrohult fanns det både enkla och fyllda pingstliljor (Linné ms 1732 under namnen Narcissus albus, circulo purpureo [vit narciss med röd ring] och Narcissus totus niveus, multiplex [helt vit, fylld narciss], på svenska hwita respektive dubbla påskliljor. I Hylte Femsjö var den hundra år senare en vanlig prydnadsväxt (E. Fries 1825–26) och den rapporterades som sådan från hela Smålands inland av Scheutz (1864). Pingstliljan odlas fortfarande, men i dagens trädgårdar är nog hybridsorter vanligare än den rena arten.

Pingstlilja kan stå kvar på växtplatsen under lång tid. Man finner den ofta vid gamla torpställen, ödetorp, ödegårdar, i gamla trädgårdar och på gårdskanter samt som förvildad – gärna på något fuktig mark – på vägkanter och åkerrenar, i bryn, gräsmark och betesmark samt på utkast.