mörk dunört
Epilobium obscurum
Mer information om arten

Mörk dunört förekommer på fuktig eller våt, näringsrik jord. Den gynnas av rörligt markvatten och är karakteristisk för källflöden och översilade ställen i betesmark, där den ofta har sällskap av gökblomster Lychnis flos-cuculi och sumpförgätmigej Myosotis laxa var. caespitosa. Den kan också förekomma vid bäckar och diken, i lövkärr (men då ofta tynande på grund av ljusbrist) och någon gång i trädgårdsland. Däremot är den – till skillnad från många andra dunörter – ovanlig på gårdsplaner, skräpmark och i liknande starkt kulturpräglade miljöer.

Första fynd

Först noterad från Hylte Femsjö av Elias Fries (ms 1810a under namnet E. tetragonum). Det tidigaste daterade belägget är från 1818 och är samlat i Femsjö Södra Bökeberg, troligen av Elias Fries (Wahlenbergs herbarium i UPS). – Först publicerad av E. Fries 1826 i den tryckta Femsjöfloran (E. Fries 1825–26 under namnet E. virgatum).

Utbredning

Funnen i 350 rutor; tidigare uppgifter från 139 rutor. Ganska vanlig söder om en linje Tingsryd–Lenhovda–Nybro–Torsås och i allra västligaste Småland, i övrigt ganska sällsynt till sällsynt. Troligen något förbisedd i vissa trakter. – Troligen ursprunglig.

karta