jordärtskocka
Helianthus tuberosus
Jordärtskocka, som kommer från östra Nordamerika, odlades för sina ätliga, underjordiska knölar i Sverige redan under 1600-talet. Den fanns i trädgården till Linnés barndomshem (Linné ms 1732 under namnet Solsequium tuberosum, på svenska jordärtskockor) och omnämndes av Scheutz (med det svenska namnet solrosor) som odlad i inre Småland. Den ses fortfarande då och då i odling, och då inte bara som rotfrukt utan även för viltet.
Den blommar sällan men kan sprida sig lokalt genom sina jordstammar. Vid inventeringen har den mest noterats som kvarstående, ofta i åkerkanter och på viltåkrar, men även som utkast på tippar och i grusgropar.
Funnen i 44 rutor; tidigare uppgifter från 9 rutor. Sällsynt men säkert inte alltid noterad. Lokalerna är regellöst spridda (frånsett en viss anhopning i Tranås). – Kvarstående eller utkommen; tillfällig.
Den blommar sällan men kan sprida sig lokalt genom sina jordstammar. Vid inventeringen har den mest noterats som kvarstående, ofta i åkerkanter och på viltåkrar, men även som utkast på tippar och i grusgropar.
Funnen i 44 rutor; tidigare uppgifter från 9 rutor. Sällsynt men säkert inte alltid noterad. Lokalerna är regellöst spridda (frånsett en viss anhopning i Tranås). – Kvarstående eller utkommen; tillfällig.
Första fynd
Omnämnd hos Elias Fries (ms 1810a) från Hylte Femsjö, ´wäxer i kryddgårdar etc.´; upptagen bland de vilda arterna. – Först publicerad som vildväxande av Lundin (1933) från trakten av Västervik Västervik.
Bygdenamn och bruk
jordäpple (E. Fries ms 1810a).
Lokaler
Äldre uppgifter. Eksjö Hässleby Hässleby sanatorium, förvildad (Vallquist ms 1917). Hylte Femsjö se primäruppgifter. Västervik se primäruppgifter. Loftahammar Bjursund, skräpmark; SV om kyrkan, grusgrop; Sandbyhov; alla tre 1949 (Stenar ms). Västervik hamnen (Almquist ms 1975); Reginelund 1951 (Stenar ms). Västra Ed Helgenäs vid affären 1949 (Stenar ms). Västrum Helgerum 1949 (Stenar ms). Växjö Bergunda Räppe järnvägsstation (Trolander 1928a).