Bolmört växer på bar, näringsrik och kvävehaltig jord. Den påträffas oftast i trädgårdsland, vid gårdar samt på industrimark, utfyllnader och avfallsplatser, men på varje enskild plats visar den sig oftast bara ett eller några få år. Växten får mängder av frön, som kan bibehålla sin grobarhet mycket länge, enligt vissa uppgifter i hundratals år. Då jorden på nytt grävs om kommer de upp till ytan och kan ge upphov till nya bestånd. Som exempel på en förekomst med kontinuitet kan nämnas Hultsfred Målilla Hagelsrum, där växten sågs 1840 (F. Hagström ms), 1878 (J. Cnattingius i Vvik) och 1898 (A. Stjernspetz i S) samt ånyo 2001 på avröjd mark vid masugnen (6G3a 0334; ThK). Många förekomster, såväl gamla som nya, är dock troligen tillfälliga och kommer från orena gräs- och trädgårdsfröer och från frön som spritts med transporter.
Arten har i länderna kring Medelhavet utnyttjats som läkande, hallucinogen och magisk växt i flera tusen år. Den kan ha odlats för samma ändamål även i Småland, men vi har inga litteraturuppgifter och bara ett enda belägg från odling: Jönköping fängelseträdgården, odlad, 1897 (E. Eriksson i PerBrahe). Ingenting talar för att bolmörten huvudsakligen är förvildad i Småland. Snarare är den en kulturföljeslagare, som funnit goda livsbetingelser i gårdskanternas öppna och näringsrika miljöer.
Funnen i 57 rutor; tidigare uppgifter från 138 rutor. Ganska sällsynt i östra Småland, sällsynt i nordöstra Jönköpings län, i övrigt mycket sällsynt; förr vanligare och då även på många platser i sydvästra hälften av landskapet. – Gammal kulturföljeslagare.
Bolmörten har gått tillbaka under 1900-talet. De viktigaste orsakerna är effektivare frörensning, förbättrad gödselhantering och att skräpmiljöer vid gårdarna städats bort.