hässleklocka
Campanula latifolia
Hässleklocka växer på måttligt till starkt fuktig, närings- och kväverik mulljord. Den påträffas i ängsskogar med ädla lövträd, i igensnårade betesmarker och gamla slåtterängar samt på vägrenar. Särskilt i sluttningar och längs stränder kan den uppträda i stora bestånd. Ibland växer arten torrare, t.ex. på åkerholmar, i hasseldungar (hässlen!) och häckar. Den är ganska vanlig som prydnadsväxt, och en del förekomster är förvildade från odling. – Arten är beteskänslig, och mindre bestånd kan ibland vara svårt skadade av rådjursbete.
Funnen i 305 rutor; tidigare uppgifter från 135 rutor. Som spontan ganska vanlig i de centrala och norra delarna av höglandet och ganska sällsynt i nordost; i övrigt sällsynt. Som förvildad sällsynt och jämnt spridd. – Ursprunglig.
Funnen i 305 rutor; tidigare uppgifter från 135 rutor. Som spontan ganska vanlig i de centrala och norra delarna av höglandet och ganska sällsynt i nordost; i övrigt sällsynt. Som förvildad sällsynt och jämnt spridd. – Ursprunglig.
Första fynd
Först noterad 1741 av Linné i Nybro Madesjö och publicerad av honom därifrån (Linné 1741b): ´Wäxer i Calmare Län wid Masbo Kyrka bland Buskarne … Denna är almänt en prydnad i Trägårdarne´ (Linné 1741b under namnet Campanula foliis lanceolatis serratis, caule simplici, floribus ... sparsis [klocka med sågade, lansettlika blad, ensam stjälk och glest ställda blommor]). – Växten är aldrig senare sedd vid Madesjö kyrka.
Bygdenamn och bruk
hässlekål (Vrigstad; Wetter ms 1894; Älghult; J. Christoffersson ms 1993b; rötterna och de unga bladen åts), hässler (Nottebäck; ”husmödrar plocka ’hässler’, som de stuva på liknande sätt som spenat”; K. E. Samuelsson ms 1928); tjuter (Vrigstad; J. Christoffersson ms 1993b; jämför strätta Angelica sylvestris).
Variation
Arten är både som vild och odlad mycket variabel då det gäller höjd, hårighet, bladform och blomfärg. Prydnadsväxten har ofta kraftigt färgade eller helt vita blommor.
