Vanlig brännässla är ursprunglig på kväve- och mullrik jord, exempelvis i alkärr och fuktig lövskog, och på tånggödslade ställen på havsstränder. Den är dock betydligt vanligare i kulturmiljö, där den även växer på torrare mark, t.ex. i trädgårdsland och häckar, på ladugårdsplaner och kring uthus, vid gödselstäder och rösen, längs vägar och i betesmarker, där den ratas av kreaturen. Under 1900-talets senare hälft har brännässlan ökat kraftigt på grund av handelsgödsling, kvävenedfall och förändrad markanvändning (dikning, hyggen, anläggning av avfallsplatser och tippar).