mattlummer
Lycopodium clavatum
Mer information om arten

Mattlummer växer i torra eller ibland i friska skogar, särskilt i gläntor i mossrik granskog och sådan blandskog, som uppstått då hagmarker vuxit igen, mera sällan på tallhedar. Man finner den också i kanterna av gångstigar, på gamla skogsvägar, i nedlagda grustag samt i kraftledningsgator och (kanske mest förr) i hagar och betade skogar. Arten växer gärna på grus- eller sandmark, oftast där marken är jämn och relativt stenfri (jämför revlummer L. annotinum). Ej sällan växer den direkt på mineraljorden. Så har den under 1900-talets senaste årtionden börjat ta nya vägskärningar i besittning. Runt Kalmar Kalmar är den exempelvis nu vanligare än revlummer.

Mattlummern har minskat i sina gamla miljöer genom igenväxning och intensivt skogsbruk. Den har svårt att överleva i granplanteringar.

Första fynd

Först uppgiven av Linné (1745a), indirekt genom att han återgav artens småländska namn kalverevor. Med snävare lokalisering först hos Wåhlin (1769), som angav att den växte ´uti skogar´ omkring Jönköping.

Bygdenamn och bruk

Bygdenamn som endast är kända för mattlummer: mattgräs (Scheutz ms); karaskor (Scheutz ms); kararevor (Kinnevalds härad; Schlecker 2002); kalverevor (Linné 1745a; jämför silarevor ovan).

Utbredning

Funnen i 1137 rutor; tidigare uppgifter från 179 rutor. Vanlig i större delen av Småland men avtar österut, sällsynt nära kusten och öster om Vättern. – Ursprunglig.

karta