Möjorna utgör en distinkt grupp inom släktet Ranunculus, kännetecknade av vita blommor och i regel hårfint flikiga nedre blad. Den representeras i Småland av vattenmöja R. aquatilis var. aquatilis, grodmöja R. aquatilis var. diffusus, hjulmöja R. circinatus, hårmöja R. confervoides, vitstjälksmöja R. peltatus ssp. baudotii och sköldmöja R. peltatus ssp. peltatus. Av dessa är hjulmöja, hårmöja och vitstjälksmöja väl skilda och ekologiskt särpräglade. Vattenmöja, grodmöja och sköldmöja är däremot svåravgränsade och genom tiderna har olika indelningar i arter, varieteter och former tillämpats. Den nuvarande tredelningen föreslogs av Cook (1966, 1968), som visade hur förekomsten av flytblad påverkades av omvärldsfaktorerna och även gjorde kromosomtalsbestämningar.
Under inventeringen tillämpade vi Cooks indelning och skilde mellan grodmöja (små blommor, alltid utan flytblad), vattenmöja (medelstora blommor, ofta med flytblad som är nästan cirkelrunda och relativt fint tandade) och sköldmöja (stora blommor, i regel med flytblad som är njurlika och ganska grovt tandade).
Tidigare betraktades inte vattenmöjan som skild, utan material med vattenmöjans karaktärer fördes dels till grodmöja, dels till sköldmöja. Äldre litteraturuppgifter utan belägg kan därför inte tolkas med rimlig säkerhet och redovisas därför endast kollektivt.
Första fynd
Variation
Utbredning
Funnen i 430 rutor; tidigare uppgifter från 237 rutor. Möjor är ganska vanliga i delar av östra Småland, söder och öster om Vättern, i Lagans vattensystem, Emådalen och Åsnenbygden, i övrigt sällsynta. – Ursprungliga.
