hampa
Cannabis sativa
Mer information om arten

Hampan är en kulturväxt med ursprung i södra och centrala Asien. Redan under forntiden odlades den i Sverige som spånadsväxt, åtminstone från 1800-talet också som prydnadsväxt. Flera uppgifter från tidigt 1800-tal (E. Fries ms 1810, Forsander 1809c, 1810a, 1811) antyder att arten då åtminstone traktvis odlades mycket i Småland. Den tycks ha uppträtt som förvildad redan då och även senare, åtminstone till 1950-talet. Odlingen av hampa har varit förbjuden på grund av att man kan framställa cannabis ur växten. Sedan 2003 är det dock tillåtet att odla sorter med låg narkotikahalt för fiberproduktion enligt särskilda regler. – Kring förra sekelskiftet och under 1900-talets första del uppträdde hampa ganska ofta i hamnar och på järnvägsstationer, troligen ur spillt importerat frö. Hampfrö säljs fortfarande som fågelfrö, både i ren form och i blandningar. I vår tid dyker arten framför allt upp i rabatter, på gårdsplaner, gödselstackar och avfallsplatser.

Första fynd

Hampa noterades från Hylte Femsjö av Elias Fries (ms 1810); troligen har det rört sig om en förvildning eftersom den tas upp i huvudkapitlet, inte i kapitlet om odlade växter. – I tryck först från Västervik Västervik (Witte 1909a), baserat på ett eget fynd från 1906.

Bygdenamn och bruk

Bygdenamn. Hanväxten kallades i Södra Hestra, Båraryd och Bosebo gallehamp (”gall” = steril, ofruktsam). Namnen hos Vide 1966.

Utbredning

Funnen i 41 rutor; tidigare uppgifter från 16 rutor. Sällsynt, i väster mycket sällsynt. – Dels förvildad, dels inkommen; tillfällig.

Lokaler

Västliga lokaler.
Gislaved Gislaved 2 km SV Gyllenfors kapell (6D0c 2927), vägkant, 1988 (RE). Hylte Femsjö se primäruppgifter. Vaggeryd Hagshult Packebo i gärdet (Forsander ms 1810). Värnamo Värnamo 300 SV Bönsved (5D8j 2010), schaktmassetipp, 1986 (EtN); hämtad av polis.

karta