grusnejlika
Gypsophila muralis
Grusnejlika ingår naturligt i ett växtsamhälle av småttingar som koloniserar på blottad, tidvis fuktig sand, snabbt utvecklar massbestånd och sedan försvinner när vegetationen sluter sig. Andra arter i detta samhälle är knutört Anagallis minima, dvärgjohannesört Hypericum humifusum, huvudtåg Juncus capitatus och dvärglin Radiola linoides. Växtsamhället är artrikare längre söderut i Europa och har sina nordligaste utposter hos oss.
Förr påträffades detta samhälle av allt att döma ofta på fuktig, trädad, sandig åkermark. Numera används sådan mager, fuktig mark i regel inte till åker; i den mån man finner de ingående arterna är det i regel i fuktiga, övergivna grustag, dikesskärningar, utmed måttligt trafikerade skogsbilvägar och på grusplaner, även det biotoper som snabbt förändras och växer igen. Ett exempel på utvecklingen är lokalen i Emmaboda Långasjö. Här växte grusnejlikan vid förra sekelskiftet ´ymnig på åkrarna´; vid inventeringen blev den funnen i mängd i ett övergivet grustag 1982 men var 1987 nästan borta eftersom vegetationen hade slutit sig.
Bevarandet av växter av grusnejlikans typ erbjuder stora problem. De finns i markens fröbank, men för att de skall utvecklas fordras omfattande störningar av typ schaktning, grävning eller plöjning, och sådana åtgärder måste ske med täta mellanrum. Det är viktigt att dessa problem får en lösning, eftersom det gäller några av våra sällsyntaste arters överlevnad.
Grusnejlikan har blivit populär som prydnadsväxt på senare år. Sedan 1990-talets början har den därför allt oftare blivit funnen som tillfällig på allsköns skräpmark. Drygt hälften av de aktuella smålandslokalerna är av detta slag.
Funnen i 17 rutor; tidigare uppgifter från 16 rutor. Mycket sällsynt. – Gammal kulturföljeslagare.
Grusnejlikan räknas som starkt hotad på den nationella rödlistan (Gärdenfors 2005), men tillfälligt förvildade förekomster saknar naturligtvis intresse ur skyddssynpunkt.
Förr påträffades detta samhälle av allt att döma ofta på fuktig, trädad, sandig åkermark. Numera används sådan mager, fuktig mark i regel inte till åker; i den mån man finner de ingående arterna är det i regel i fuktiga, övergivna grustag, dikesskärningar, utmed måttligt trafikerade skogsbilvägar och på grusplaner, även det biotoper som snabbt förändras och växer igen. Ett exempel på utvecklingen är lokalen i Emmaboda Långasjö. Här växte grusnejlikan vid förra sekelskiftet ´ymnig på åkrarna´; vid inventeringen blev den funnen i mängd i ett övergivet grustag 1982 men var 1987 nästan borta eftersom vegetationen hade slutit sig.
Bevarandet av växter av grusnejlikans typ erbjuder stora problem. De finns i markens fröbank, men för att de skall utvecklas fordras omfattande störningar av typ schaktning, grävning eller plöjning, och sådana åtgärder måste ske med täta mellanrum. Det är viktigt att dessa problem får en lösning, eftersom det gäller några av våra sällsyntaste arters överlevnad.
Grusnejlikan har blivit populär som prydnadsväxt på senare år. Sedan 1990-talets början har den därför allt oftare blivit funnen som tillfällig på allsköns skräpmark. Drygt hälften av de aktuella smålandslokalerna är av detta slag.
Funnen i 17 rutor; tidigare uppgifter från 16 rutor. Mycket sällsynt. – Gammal kulturföljeslagare.
Grusnejlikan räknas som starkt hotad på den nationella rödlistan (Gärdenfors 2005), men tillfälligt förvildade förekomster saknar naturligtvis intresse ur skyddssynpunkt.
Första fynd
Elias Fries samlade grusnejlikan redan 1818 i Växjö Växjö (belägg i UPS) och hans fynd kom med i första upplagan av Hartmans flora, dock utan lokaluppgift (Hartman 1820). Kanske något senare samlades den nära Araby i Växjö av någon Sandell: ´ad Wexiö olim lecta prope Araby´ [vid Växjö förr tagen nära Araby] enligt Scheutz (1857). Men sedan dröjde det! Scheutz (1887) meddelade lakoniskt att ´Gypsophila muralis, som på ett halft sekel ej återfunnits i Vexiötrakten, anträffades sparsamt vid Vexiö sistl. Augusti månad [det bör ha varit 1886]. – Kanske finns det en kontinuitet, och även med Johan och Tomas Fasths fynd 1983 endast 5 km norr om Araby: Växjö Öjaby Helgö, Ryssagropen (5E2h 4526), sandig plan (P-plats), !ThK.
Lokaler
Samtliga lokaler. Emmaboda Långasjö många belägg 1896–1902 (G. R. Elgqvist, K. Elgqvist och andra i GB LD PerBrahe S och UPS); Harebo nära prästgården, ymnig på åkrarna, 1911 (G. R. Elgqvist ms 1912); Harebokvarn, sandig åker, 1902 (E. Elgqvist i GB LD och OHN); 150 m SSO Harebokvarn (4F5f 0438), fuktig grustagsbotten, rikligt 1982 (ThK, belägg i S), mycket sparsamt 1987 på grund av igenväxning (ThK); 100 m VNV Grimsjögöls N-spets (4F5f 0137), något fuktig grusvägskant i skog, vid vägskäl, rikligt 1982, 1987 (ThK), fåtalig 1995 och 1997 (P.-O. Halvarsson), 35 ex 1999, 30 2000 (P.-O. Halvarsson). Hultsfred Hultsfred Hultsfreds kompostgård (6G4a 2526), skräpmark, 2005 (TmN). Målilla 300 m OSO Lunden (6F2i 4531), åker i träda, 1978 (GB MW, belägg i GBs herbarium). Högsby Högsby 1886 (D. Moberger i LD); 1100 m VNV Sinnernäs (5G5c 4834), grusväg, 1990 (JA); Staby (E. Johansson enligt Scheutz 1884). Jönköping Sannabadet 500 m V Sanna kyrka (7E1b 3420), brännfläck i gräsmatta, 2004 och 2005 (MtS). Kalmar Dörby (D. G. Petersson ms ca 1850, Westerlund 1852b). Förlösa Vedby, nordöstra gården (4G8f 0909), rabatt, 1998 (SD). Halltorp 1 km N Bokenäs (4G2e 4526), igenlagd åker, rikligt, 1990 (BtL, belägg samlat av SD i OHN), 1991 (BtL, belägg i LD), sedd alla år 1994–2000, som mest ca 300 ex (CrA TB); Värnanäs, Byängen vid kanalen 1865 (S. Enander i S). Kalmar Berga ´ymnig i åkrar, i sura diken och i vattnet!´ (C. A. Westerlund 1852b); Fredriksberg 1884 (J. Wickbom i LD och UPS); Gärdstorpet 1884 (G. A. Karlsson i LD och S); Karlsberg 1884 (herbarium H. Holmström i OHN); Törneby N om gården, åker (Sjöstrand ms 1831), Törneby (Westerlund 1852b). Kläckeberga Lindeberga (4G7f 4048), kompost, 1998 (SD, belägg i OHN). Ljungby Kranklösa 1882 (J. Svensson i GB); Moskogen (4G7e 0525), soptipp, 1 ex 1998 (B. Nilsson m.fl. 1999), 1 ex 2003 (HyG); Ölvingstorp, Nygård 1926 (N. Sylvén i LD). Mortorp 50 m SO Malmagölens N-spets (4G6b 0521), grusplan på badplats, 1 ex 1985 (ThK), ej sedd 1994 (CrA). Mönsterås Ålem Ramsås 1866 (A. W. Thorén i S); Råsnäs 1865 (anonym i GB). Oskarshamn Kristdala Hasselås 1864 (K. Liljenstolpe i UPS). Tingsryd Tingsås Elsemåla (4F2a 3816), soptipp, 2001 (Niordson 2002). Torsås Söderåkra Bruatorp 1906 (C. G. Kjellin i LD S UPS och Vvik). Torsås Gullemåla (3G8c 3803), vid vattenhål i betat gammalt grustag, 1983 (ThK); 500 m SSO Strömby östergård (4G2b 2631), fuktigt grustag, 1983 (BtL), 1990 (ThK). Tranås Säby Norrabytippen (7F7a 2019), soptipp, 2000, 2003 (båda A. Svenson, belägg i S, !ThK). Valdemarsvik Tryserum 1910 (E. Hultén i LD). Västervik Västervik Glasbruksgatan/Östra Ekdalsgatan (7H0a 3004), vägkant, 2003 (RK, belägg i OHN); Lysingsbadet, S om dansbanan (7H0a 1815), parkområde, ett 100-tal ex 1998 (RK, belägg i OHN), 48 ex 2000, 1 ex 2004 (båda RK); tippen vid speedwaybanan (7G1j 0124) 2003 (RK). Växjö Växjö se primäruppgifter. Öjaby se primäruppgifter.
Oriktig uppgift. Jönköping Gränna, förvildad (J. E. Lundequist enligt O. F. E. Lundequist 1929); belägg (i LD) samlade 1894 av O. F. E. Lundequist på Gränna kyrkogård och etiketterade som Gypsophila muralis är i verkligheten klippnejlika Petrorhagia saxifraga.
Oriktig uppgift. Jönköping Gränna, förvildad (J. E. Lundequist enligt O. F. E. Lundequist 1929); belägg (i LD) samlade 1894 av O. F. E. Lundequist på Gränna kyrkogård och etiketterade som Gypsophila muralis är i verkligheten klippnejlika Petrorhagia saxifraga.
