väddklint
Centaurea scabiosa
Väddklint växer på torr, näringsrik grus- eller sandjord på ej alltför basfattig mark. Den förekommer framför allt på åkerrenar och vägkanter, i skogsbryn, på järnvägsområden och utfyllnadsmark samt kring gårdar och sjöbodar. På grusåsar och backar påträffas den särskilt intill block och i snårkanter. Någon gång anträffas den som odlingsrest vid ödetorp. Då den uppträder som ogräs i fleråriga vallar har den oftast kommit in med främmande gräsfrö. På grund av sina långa och sega rötter räknades växten förr som ett svårutrotat åkerogräs.
Funnen i 762 rutor; tidigare uppgifter från 204 rutor. Ojämnt spridd. Vanlig i sydöstra Småland samt öster och sydost om Vättern, ganska vanlig i övrigt utom längst i väster, där arten är sällsynt. – Gammal kulturföljeslagare.
Funnen i 762 rutor; tidigare uppgifter från 204 rutor. Ojämnt spridd. Vanlig i sydöstra Småland samt öster och sydost om Vättern, ganska vanlig i övrigt utom längst i väster, där arten är sällsynt. – Gammal kulturföljeslagare.
Första fynd
Först uppgiven av Wåhlin (1769) från trakten av Jönköping: ´nog bland säden, fast … äfwen i ängar´.
Bygdenamn och bruk
järnört (Urshult; J. Christoffersson ms 1993b; jämför rödklint C. jacea).
Variation
Blommorna är normalt mycket mörkt rosa men kan vara ljust lilarosa eller vita.
Lokaler
De västligaste lokalerna. Gislaved Burseryd 200 m SO Lilla Kätabo (5C9i 0733), 1980-talet (KJ). Gislaved Båraryds by V om riksväg 26 (6D1c 4642) 1986 (RE CA KJ). Norra Hestra 1 km O Vik (6D3d 3040), gammal trädgård, 1987 (LEP). Sandvik Klockebo (Scheutz 1871). Hylte Färgaryd Tranemo vid väg 26 (5C4i 1-0-), vägkant, 1985 (NN). Ljungby Annerstad Bökhult 150 m SV triangelpunkt 165,4 (4D8e 1707), spontan i vall, senare inplanterad i trädgård, 1980 (Allan Johansson, !ThK). Bolmsö (Oséen enligt Scheutz 1871 och Scheutz ms). Torpa S om Mjäla (4D8c 0049), grustäkt, vägkant, sand, 1989 (PJW). Markaryd Markaryd korsningen E4/väg 117 (4D2c 0039), vägren, dike, 1981 (TH).
Osäker uppgift. Hylte Femsjö Yaberg (E. Fries enligt Forsander ms 1820); arten har aldrig omnämnts därifrån av Elias Fries själv.
Osäker uppgift. Hylte Femsjö Yaberg (E. Fries enligt Forsander ms 1820); arten har aldrig omnämnts därifrån av Elias Fries själv.
