kalktallört
Monotropa hypophegea
M. hypophegea, M. hypopitys var. glabra
Den kalkgynnade kala tallörten förefaller i Småland vara bunden till starkt störd mark. På Taberg växer den i krossten av hyperit, i Fröderyd på ett skrotstensupplag vid ett gruvfält, där man tagit upp koppar och zinkmalm (Nicklasson & Söderberg 1980). På båda platserna är marken starkt kalkhaltig och vegetationen är mycket sparsam.
Funnen i 2 rutor (se primäruppgifter); inga tidigare säkra uppgifter. – Bofast men troligen inkommen i sen tid.
Den kalkgynnade kala tallörten förefaller i Småland vara bunden till starkt störd mark. På Taberg växer den i krossten av hyperit, i Fröderyd på ett skrotstensupplag vid ett gruvfält, där man tagit upp koppar och zinkmalm (Nicklasson & Söderberg 1980). På båda platserna är marken starkt kalkhaltig och vegetationen är mycket sparsam.
Funnen i 2 rutor (se primäruppgifter); inga tidigare säkra uppgifter. – Bofast men troligen inkommen i sen tid.
Första fynd
Tidigast funnen 1981 av Roland Carlsson och Magnus Thorell i Jönköping Månsarp Taberg, branten ovan järnvägsstationen (6D9j 1223). Ej sedd senare (HT). – Först publicerad från Vetlanda Fröderyd inom Fredriksbergs gruvområde (A. Karlsson & Hagström 1994), närmare bestämt S om Värnhem (6E0i 2423). Här sågs den först 1986 av Tomas Fasth, Nils Eliasson och Tommy Merkert (belägg i OHN, !ThK). Växten är årsviss här (senast sedd 2005, 5 ex, LsA). – Tidigare, osäkra uppgifter finns, se nedan.
Lokaler
Osäkra uppgifter. Sterner (1954) uppgav kal tallört från Högsby Långemåla S och O om Böta kvarn (S om kvarnen i bokskog med undervegetation av idegran Taxus baccata, Sterner 1950), samt från Kalmar Ryssby S om Ebbegärde. Uppgifterna från Långemåla har återgivits i några senare skrifter (J. Christoffersson ms 1974, 1979). Inga belägg har påträffats – vilket är anmärkningsvärt då Sterner brukade dokumentera intressanta fynd – och växten har aldrig rapporterats från dessa platser senare (den har sökts flitigt vid Böta kvarn av JC). – Växjö Sjösås Braås flerstädes (Lindstam 1931); belägg saknas.