Silvergranen är ursprunglig i mellersta och sydöstra Europas bergstrakter. Den planteras ganska ofta i skogsbestånd eller som prydnad. Arten självsår sig med lätthet, och småplantor och mindre träd påträffas ibland långt från moderträden. Som förvildad växer den gärna på frisk eller något fuktig mark i såväl löv- som barrskog. Den påträffas dessutom inte sällan på vägkanter, någon gång på öppen gräsmark eller på skräpmark.
Första fynd
Utbredning
Funnen i 125 regellöst spridda rutor; 2 tidigare uppgifter om vild förekomst. Sällsynt, men säkert inte alltid noterad; näst lärk Larix decidua det oftast påträffade förvildade barrträdet. – Förvildad; bofast (med spontan föryngring i minst två generationer) åtminstone på Visingsö i Jönköping, kanske även på Hissö i Växjö Växjö.
Lokaler
Tidigare uppgifter (ej odlade exemplar).
Jönköping Visingsö se primäruppgifter. Oskarshamn Döderhult Vånevik, kvarstående i övergiven park (Hergin 1977).