kungsmynta
Origanum vulgare
Kungsmyntan växer på torr, grusig, närings- och basrik jord, helst i soliga eller något skuggiga bergbranter, rasmarker och sluttningar. Den förekommer också i artrik torräng, särskilt intill block och i snårkanter tillsammans med t.ex. backklöver Trifolium montanum, blodnäva Geranium sanguineum, tulkört Vincetoxicum hirundinaria och axveronika Veronica spicata. Växten påträffas även i vägslänter, på vägkanter och soptippar. På sådana platser är den ibland förvildad från trädgårdar, där den odlas i många former som prydnads- och kryddväxt (oregano).
Funnen i 217 rutor; tidigare uppgifter från 137 rutor. Som spontan vanlig längst i nordost, ganska vanlig kring Vättern och i övre Emådalen, i övrigt sällsynt i nordöstra Småland. Som förvildad sällsynt och regellöst spridd. – Ursprunglig.
Funnen i 217 rutor; tidigare uppgifter från 137 rutor. Som spontan vanlig längst i nordost, ganska vanlig kring Vättern och i övre Emådalen, i övrigt sällsynt i nordöstra Småland. Som förvildad sällsynt och regellöst spridd. – Ursprunglig.
Första fynd
Först publicerad från Småland av Linné (1745a), indirekt genom att han angav det småländska namnet konungagräs. En specifik lokal angavs först under sent 1700-tal av Ljungh (ms): Aneby Marbäck Stalpet (7E2i 4316), där Inger Bergqvist och Torsten Karlsson såg den ännu 1991.
Bygdenamn och bruk
Bygdenamn. På grund av sina många framstående egenskaper (den användes bl.a. mot bröst- och magsjukdomar samt hölls för att vara en överlägsen växt mot trolldom) benämndes arten koningh av Månsson (1628) och konungagräs av Linné (1745a). Kungagräs är också känt från Askeryd. Från Göteryd har backamynta noterats. De vanligaste namnen var olika uttalsformer av mejram. – Då inte annat anges är namnen hämtade från Vide 1966.
Variation
Arten har normalt bleklila blommor men kan vara vitblommig. Oregano, sorten ’Prismaticum’, noterades år 2004 från soptipparna i Kalmar Ljungby Moskogen och Tingsryd Tingsås Elsemåla (E. Ljungstrand).
Lokaler
Sydliga lokaler (tydligt förvildade förekomster har uteslutits). Alvesta Blädinge 1860 (G. R. Ringius i S). Emmaboda Långasjö Ekeboryd ´fordom, utgången´ (Elgqvist ms 1912). Kalmar Kalmar (Moqvist 1848, Westerlund 1852b); Berga, backe, 1927 (G. Andersson i OHN); Långviken 50 m S bastun (4G6g 0730), sten och grus på udde (SD), ej återfunnen 1992 (CrA). Kläckeberga Vesslö 1883 (A. W. Jonsson i OHN); 1 km V Vesslö 50 m SV Sjöängsskolan (4G7g 4404), torrt blandskogsbryn, 2–3 ex 1991 (SD, belägg i OHN). Åby 150 m S till SSV Stävlö (4G8g 1639), gräsmark med hög vegetation, 2005 (CrA; vitblommig). Tingsryd Almundsryd, äng, 1929 (S. Carlsson i OHN). Älmeboda 1869 (Elmquist ms 1871). Uppvidinge Lenhovda Sävsjöströms station (5F3f 4407), banvall, hundratals 1986 (CM). Nottebäck Bredhälla 1925 (J. A. Z. Brundin enligt C. Mossberg ms, Brundin ms 1926). Växjö Furuby Hanahäll (5F2c 0605), buskage intill gård, 1987 (OS, !ThK). Växjö 1925 (A. S. Trolander i LD).
