myrtåg
Juncus alpinoarticulatus
Mer information om arten

J. alpinus
Inom arten myrtåg brukar man urskilja två raser i södra Sverige, dels torvtåg ssp. alpinoarticulatus, som är högväxt, har kort kapsel och många mycket mörka blomhuvuden i vilka alla blommor är oskaftade, dels vanlig myrtåg ssp. nodulosus, som är mera lågväxt, har längre kapsel och färre, ljusare huvuden i vilka en och annan blomma är skaftad. Den senare växer på kalkfattig mark och är den vanligaste rasen av myrtåg i Sverige nedanför fjällen och utanför Götalands kalktrakter; i Småland är den helt dominerande. Torvtåg växer främst i kalkkärr men även på naken, fuktig kalkmark; den finns typisk i Skåne, på Öland och Gotland samt i centrala Östergötland och Västergötland. I kalkkärrsmiljö i norra Småland växer former, som liknar torvtåg men inte fullt överensstämmer med denna. Experter har ibland bedömt dem som ren torvtåg, ibland som mellanformer mellan torvtåg och myrtåg ssp. nodulosus. Det är tänkbart att torvtåg i norra Småland genom hybridisering fått drag av vanlig myrtåg (som är vittspridd även i dessa trakter). Enligt senaste revision (2005, S. Snogerup) har en stor del av det kritiska nordsmåländska materialet dock räknats till torvtåg. Det gäller även belägg från den sydligaste lokalen, i Värnamo Kärda; de påminner i blomställningens form och kalkbladens bredd om den sydvästliga arten svarttåg J. anceps, som närmast finns i Skåne. Belägg som har bedömts som tydligt intermediära mellan underarterna redovisas nedan.

Första fynd

Tidigast noterad 1834 i Växjö Växjö ´på stranden i Mellanhagen´ (Forsander ms 1812–20). Först publicerad av Scheutz (1857), som angav den som spridd i norra delen. – En tidig uppgift från Hylte Femsjö är tvivelaktig, se nedan.

Lokaler

Mellanformer mellan underarterna.
Nässjö Malmbäck Söräng (6E5c 4-3-), ängsrikkärr, 1989 (MgE, belägg i OHN, bestämd till intermediär av SS). Tranås Säby 800 m N Abborregölen (7E9j 1246), rikkärr; 1700 m N Gummelycke (7E6j 2447), grusplan; båda 1991 (JJ, belägg i LD, bestämda till intermediärer av SS 2005).

Osäkra eller oriktiga uppgifter om arten. 
Emmaboda Långasjö Plaggebo 1911 (Elgqvist ms 1912); uppgiften ges med frågetecken. Hylte Femsjö ´in palustribus ad Femsiö [i kärr vid Femsjö]´ (E. Fries 1814) var troligen en felbestämning, eftersom arten inte medtogs i Femsjöfloran (E. Fries 1825–26). Vid inventeringen blev den dock funnen i socknen, och även Hård (1924) såg den där på en lokal; säkert fanns den även på Fries’ tid. Kalmar Ljungby Ljungbyholm 1901 (C. M. Rydén i LD); verkligen samlad där? Arten saknas nu i hela sydöstra Småland. Oskarshamn Misterhult Örö 1847 (Goldkuhl ms 1847); lokalen är enligt Rühling (1997) helt osannolik. Vaggeryd Byarum Gärahovs storäng (Staffan Johnsson 1975 under namnet J. alpinus); mycket osannolikt. Västervik Västervik Lysingsbadet 1947 (Stenar ms); Stenar noterade själv att uppgiften behövde kontrolleras. Västrum Mellan Svederna och Mo gårdar nära Mjösjön vid vattengrop, 1948 (Stenar ms); lokalen ligger isolerad och Stenar förefaller ha varit osäker på växten (jämför föregående).