J. alpinus
Inom arten myrtåg brukar man urskilja två raser i södra Sverige, dels torvtåg ssp. alpinoarticulatus, som är högväxt, har kort kapsel och många mycket mörka blomhuvuden i vilka alla blommor är oskaftade, dels vanlig myrtåg ssp. nodulosus, som är mera lågväxt, har längre kapsel och färre, ljusare huvuden i vilka en och annan blomma är skaftad. Den senare växer på kalkfattig mark och är den vanligaste rasen av myrtåg i Sverige nedanför fjällen och utanför Götalands kalktrakter; i Småland är den helt dominerande. Torvtåg växer främst i kalkkärr men även på naken, fuktig kalkmark; den finns typisk i Skåne, på Öland och Gotland samt i centrala Östergötland och Västergötland. I kalkkärrsmiljö i norra Småland växer former, som liknar torvtåg men inte fullt överensstämmer med denna. Experter har ibland bedömt dem som ren torvtåg, ibland som mellanformer mellan torvtåg och myrtåg ssp. nodulosus. Det är tänkbart att torvtåg i norra Småland genom hybridisering fått drag av vanlig myrtåg (som är vittspridd även i dessa trakter). Enligt senaste revision (2005, S. Snogerup) har en stor del av det kritiska nordsmåländska materialet dock räknats till torvtåg. Det gäller även belägg från den sydligaste lokalen, i Värnamo Kärda; de påminner i blomställningens form och kalkbladens bredd om den sydvästliga arten svarttåg J. anceps, som närmast finns i Skåne. Belägg som har bedömts som tydligt intermediära mellan underarterna redovisas nedan.