Hällveronika bildas lätt där föräldrarna, strandveronika V. longifolia och axveronika V. spicata, sammanträffar, men den förekommer även tillsammans med bara en av föräldrarna eller helt utan deras sällskap, exempelvis i Västergötland och i Stockholms skärgård. Orsakerna till detta är troligen att hybridbildningen ägt rum för länge sedan och att hybriderna, som delvis är fertila, har förmått att sprida sig självständigt. – Hybriden säljs veterligen inte som trädgårdsväxt, men troligen finns det ett hybridinslag hos en del av det material som säljs under namnet strandveronika.
Av de småländska förekomsterna är de i Lessebo Ekeberga och Hultsfred Virserum Sjöarp förvildade, och sannolikt även den i Gislaved Valdshult. (Vid Sjöarp fanns även förvildad strandveronika utan hybridinslag.) I Hultsfred Virserum Klintahål, där hybriden växer i en bergbrant långt från bebyggelse och utan inslag av kulturspridda växter, är den däremot säkerligen ursprunglig liksom i Sävsjö Vrigstad, där den fanns på torra ställen, berg och klippor på flera platser (Wetter ms 1894), delvis tillsammans med strandveronika.
Materialet från Vrigstad är variabelt. Insamlingen från Biskopsbo ängar är lik axveronika och är glandelhårig, men bladen är djupare (dock ej spetsigt) sågade. Den från Hallmarberget är däremot mest lik strandveronika och har blad i tretaliga kransar, spetsiga bladtänder och kal kapsel, men liksom axveronika har den glandelhårig blomställning. Annat material är mera intermediärt. Även typisk strandveronika är belagd från flera platser i socknen, men däremot inte axveronika, som inte heller nämndes därifrån av Wetter (ms 1894). Förekomsten i Vrigstad är tydligen ännu ett exempel på hybridbildning som måste ha skett för länge sedan.
Funnen i 6 rutor; tidigare uppgifter från 4 rutor. Mycket sällsynt. – Dels ursprunglig, dels förvildad.