hällveronika
Veronica longifolia × spicata
Hällveronika bildas lätt där föräldrarna, strandveronika V. longifolia och axveronika V. spicata, sammanträffar, men den förekommer även tillsammans med bara en av föräldrarna eller helt utan deras sällskap, exempelvis i Västergötland och i Stockholms skärgård. Orsakerna till detta är troligen att hybridbildningen ägt rum för länge sedan och att hybriderna, som delvis är fertila, har förmått att sprida sig självständigt. – Hybriden säljs veterligen inte som trädgårdsväxt, men troligen finns det ett hybridinslag hos en del av det material som säljs under namnet strandveronika.
Av de småländska förekomsterna är de i Lessebo Ekeberga och Hultsfred Virserum Sjöarp förvildade, och sannolikt även den i Gislaved Valdshult. (Vid Sjöarp fanns även förvildad strandveronika utan hybridinslag.) I Hultsfred Virserum Klintahål, där hybriden växer i en bergbrant långt från bebyggelse och utan inslag av kulturspridda växter, är den däremot säkerligen ursprunglig liksom i Sävsjö Vrigstad, där den fanns på torra ställen, berg och klippor på flera platser (Wetter ms 1894), delvis tillsammans med strandveronika.
Materialet från Vrigstad är variabelt. Insamlingen från Biskopsbo ängar är lik axveronika och är glandelhårig, men bladen är djupare (dock ej spetsigt) sågade. Den från Hallmarberget är däremot mest lik strandveronika och har blad i tretaliga kransar, spetsiga bladtänder och kal kapsel, men liksom axveronika har den glandelhårig blomställning. Annat material är mera intermediärt. Även typisk strandveronika är belagd från flera platser i socknen, men däremot inte axveronika, som inte heller nämndes därifrån av Wetter (ms 1894). Förekomsten i Vrigstad är tydligen ännu ett exempel på hybridbildning som måste ha skett för länge sedan.
Funnen i 6 rutor; tidigare uppgifter från 4 rutor. Mycket sällsynt. – Dels ursprunglig, dels förvildad.
Av de småländska förekomsterna är de i Lessebo Ekeberga och Hultsfred Virserum Sjöarp förvildade, och sannolikt även den i Gislaved Valdshult. (Vid Sjöarp fanns även förvildad strandveronika utan hybridinslag.) I Hultsfred Virserum Klintahål, där hybriden växer i en bergbrant långt från bebyggelse och utan inslag av kulturspridda växter, är den däremot säkerligen ursprunglig liksom i Sävsjö Vrigstad, där den fanns på torra ställen, berg och klippor på flera platser (Wetter ms 1894), delvis tillsammans med strandveronika.
Materialet från Vrigstad är variabelt. Insamlingen från Biskopsbo ängar är lik axveronika och är glandelhårig, men bladen är djupare (dock ej spetsigt) sågade. Den från Hallmarberget är däremot mest lik strandveronika och har blad i tretaliga kransar, spetsiga bladtänder och kal kapsel, men liksom axveronika har den glandelhårig blomställning. Annat material är mera intermediärt. Även typisk strandveronika är belagd från flera platser i socknen, men däremot inte axveronika, som inte heller nämndes därifrån av Wetter (ms 1894). Förekomsten i Vrigstad är tydligen ännu ett exempel på hybridbildning som måste ha skett för länge sedan.
Funnen i 6 rutor; tidigare uppgifter från 4 rutor. Mycket sällsynt. – Dels ursprunglig, dels förvildad.
Första fynd
Först insamlad från Sävsjö Vrigstad 1861 (W. A. G. Wetter i GB, bestämning C. Blom 1930) och omnämnd från socknen av Wetter (ms 1894 under namnet V. longifolia γ media); se närmare nedan! – Först publicerad från Hultsfred Virserum Sjöarp, förvildad, tillsammans med strandveronika V. longifolia (Stenstorp & Nelin 1976), belägg i LD, !ThK.
Variation
Hybriden är mycket mångformig och svår att avgränsa både mot axveronika och strandveronika, troligen därför att den kan återkorsa sig med båda. Exemplar från de förvildade förekomsterna i Ekeberga och Virserum är mest lika strandveronika men har glandelhår i blomställningen (vilket strandveronikan saknar). Materialet från Västervik Gamleby liknar axveronika och är liksom denna tätt glandelhårig, men bladen är längre och smalare och blomställningen är långt utdragen; denna form av hybriden bildade inte kapslar.
Lokaler
Samtliga lokaler. Gislaved Valdshult vid kyrkan (6D5f 2316), skogsbacke, spridd, 1986 (GW LA MeH OH, !ThK). Hultsfred Virserum Klintahål 500 m SV Klintakärr (6F1h 2044), skogsbacke, 1987 (TmN, belägg i Emdal, !ThK); Sjöarp se primäruppgifter. Lessebo Ekeberga Ideholm (5F1g 1211), åkerkant, 1988 (BEE, belägg i LD under namnet V. longifolia, ombestämning ThK 1994). Sävsjö Vrigstad 1861 (W. A. G. Wetter i GB, !C. Blom 1930), 1867 (W. A. G. Wetter i S under namnet V. longifolia γ media); Biskopsbo i östra ängen (Wetter ms 1894); Biskopsbo ängar 1936 (A. Lindegrén i S under namnet V. longifolia γ media); Hallmarberget 1867 (W. A. G. Wetter i S under namnet V. longifolia, ombestämning ThK 1993); Hällön i Lundholmssjön; Hästberget; Korsbackarna (alla tre Wetter ms 1894); Pelikroken 1920 (L. M. Neuman i LD under namnet V. spicata, ändrat till V. longifolia, bestämd till hybriden av ThK). Vetlanda Stenberga Sjöarp tillsammans med strandveronika (Stenstorp & Nelin 1976). Värnamo Bredaryd O om Bröttjemark (5D7e 3444), ödetomt, kvarstående, 1987 (EtN, belägg i OHN). Västervik Gamleby Hammar 1907 (C. Pleijel i S under namnet V. spicata f. lancifolia, ombestämning ThK 1993). Västervik Lucerna, oljedepån (7H0a 3013), skräpmark, 2005 (RK, belägg i OHN); tippen O om speedwaybanan (7G1j 0117), skräpmark, 1999 (RK).
Osäker uppgift. Aneby Lommaryd Skareda (Ennes ms 1823 under namnet V. spicata β hybrida); belägg saknas. Det är även ovisst om uppgiften gäller en vildväxande förekomst.
Osäker uppgift. Aneby Lommaryd Skareda (Ennes ms 1823 under namnet V. spicata β hybrida); belägg saknas. Det är även ovisst om uppgiften gäller en vildväxande förekomst.