Denna västeuropeiska hedväxt har i Sverige en naturlig förekomst bara i södra Halland. Dessutom har arten kommit in i landet tillfälligt några gånger. Till Västervik Västervik kom den med barlast (´cum saburra navali introductus´ enligt Scheutz 1857). Till Vaggeryd Byarum har den kommit in med importerad massaved, möjligen i samband med de stora stormfällningarna i nordvästra Tyskland på 1970-talet (se storbjörnbär Rubus gratus); sannolikt har inga utländska trävaror förts in till platsen efter 1982.
Nålginst betecknas som starkt hotad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005). De småländska förekomsterna, som är sentida, har kanske ändå inte samma skyddsvärde som de halländska.
Första fynd
Det första fyndet av nålginst i Sverige gjordes i Västervik Västervik av Petrus Holmberger, som såg den ´utsprida sina taggiga grenar in wid hafsstranden, uti en hage på det så kallade Norrlandet, nedan för Torpet Ladugården, ett ganska litet stycke från Västervik ... tillika med Erica Tetralix [klockljung], som innästlat sig i sällskap med Utlänningen´ (P. Holmberger 1779). Det finns tre belägg, ett från ´Norrlandsängen vid Westervik´ (lektor Arenander i S) och två från ´Westervik´ (i UPS, det ena ur Elias Fries’ herbarium, det andra ur C. A. Agardhs). – Den söktes förgäves 1828 (´Hvad Genista anglica beträffar, som skulle finnas i Norrlandsängen och Barlastplatsen, fann jag ej minsta tecken till den´, Lagerberg ms 1829).
Utbredning
Funnen i 2 rutor; tidigare uppgifterfrån 1 ruta. – Tillfälligt inkommen.
Lokaler
Samtliga lokaler.
Vaggeryd Byarum Götafors industriområde (6D4j 4735), massavedsupplag, 1 m 2 1996, 3 m 2 1999, 2003–05 (allt H. Boberg); N om Götafors industriområde (6D5j 1136), utmed skogsväg i tallmo med ljung och lingon, 0,5 m 2 1999, oförändrat 2004 (båda H. Boberg).
Västervik Västervik se primäruppgifter.