kamomill
Matricaria chamomilla
Chamomilla recutita
Kamomill växer på måttligt fuktig till måttligt torr, bar, näringsrik jord, särskilt lerjord. Som åkerogräs är den ganska ovanlig i Småland och mest funnen i de norra delarna. Betydligt oftare påträffas den på vägkanter, särskilt nyanlagda eller nybesådda sådana, som ogräs i trädgårdar och trädgårdsmästerier, på jordhögar och utfyllnader, i grustag samt på tomtmark, avfallsplatser, grusplaner och annan skräpmark. Arten förefaller aldrig ha varit särskilt vanlig i landskapet.
Kamomill har haft ett stort anseende som läkeväxt. Enstaka äldre förekomster kan därför bero på förvildning. Hård (1924) ansåg att den frekvensminskning han tyckte sig se i södra Sverige berodde på att den alltmer sällan odlades. Den nutida fyndbilden antyder snarare att arten är under spridning med jord, trafik och frövaror.
Funnen i 261 rutor; tidigare uppgifter från 138 rutor. Ganska vanlig i nordost och i södra Kalmar läns kusttrakter samt lokalt kring några större tätorter (Jönköping, Oskarshamn, Tranås, Vetlanda och Växjö). I övrigt sällsynt och troligen till stor del tillfällig. – Gammal kulturföljeslagare; bofast åtminstone i norr och öster.
Kamomill växer på måttligt fuktig till måttligt torr, bar, näringsrik jord, särskilt lerjord. Som åkerogräs är den ganska ovanlig i Småland och mest funnen i de norra delarna. Betydligt oftare påträffas den på vägkanter, särskilt nyanlagda eller nybesådda sådana, som ogräs i trädgårdar och trädgårdsmästerier, på jordhögar och utfyllnader, i grustag samt på tomtmark, avfallsplatser, grusplaner och annan skräpmark. Arten förefaller aldrig ha varit särskilt vanlig i landskapet.
Kamomill har haft ett stort anseende som läkeväxt. Enstaka äldre förekomster kan därför bero på förvildning. Hård (1924) ansåg att den frekvensminskning han tyckte sig se i södra Sverige berodde på att den alltmer sällan odlades. Den nutida fyndbilden antyder snarare att arten är under spridning med jord, trafik och frövaror.
Funnen i 261 rutor; tidigare uppgifter från 138 rutor. Ganska vanlig i nordost och i södra Kalmar läns kusttrakter samt lokalt kring några större tätorter (Jönköping, Oskarshamn, Tranås, Vetlanda och Växjö). I övrigt sällsynt och troligen till stor del tillfällig. – Gammal kulturföljeslagare; bofast åtminstone i norr och öster.
Första fynd
Tidigast omnämnd från Småland av Linné (1741a) under namnet Chamomilla Nostr[atis]. Med lokal i andra upplagan av Flora svecica: ´Växer i Småland på gårdsplaner i byar i [Älmhult] Stenbrohult´ (Linné 1755 under namnet Matricaria suaveolens).
Bygdenamn och bruk
kamillblomster (E. Fries ms 1810a); samma namn anges av Vide (1966) från 6 spridda socknar; sötblomster (Linné 1745a och Scheutz ms), sötblommma ((4 spridda socknar); sötkulla (Tofteryd); mattram (Tofteryd). Namnen om inget annat sägs från Vide (1966). Se vidare under åkerkulla Anthemis arvensis!
