vanlig timotej
Phleum pratense subsp. pratense
Mer information om arten

Timotej föredrar torr till frisk, näringsrik mark och förekommer i alla slags kulturpräglade miljöer, särskilt vägkanter och åkerrenar, gårdsområden, övergivna åkrar och kulturbetesmarker. Flera uppgifter från tidigt 1800-tal antyder att gräset då även förekom som ett inslag i naturlig ängsmark. Men timotej är också ett av våra äldsta vallgräs, odlat från utländskt frö sedan senare hälften av 1700-talet, och det är nu ogörligt att skilja mera ursprungliga bestånd från odlade och förvildade. En mycket stor del av dagens timotejförekomster torde dock ha sitt ursprung i odling.

Timotej gynnas starkt av den allmänna igenväxningen och kväveberikningen.

Första fynd

Jönköping ´ut med åkrar öfwer alt´ (Wåhlin 1769).

Bygdenamn och bruk

musrumpa (Femsjö; E. Fries ms 1810a); kempe, kempegräs (Scheutz ms).

Variation

Vanlig timotej varierar då det gäller växtsätt, höjd, vippans storlek och bredd samt längden på småaxens borst. Ej sällan har stråbasen en antydan till knölformig förtjockning, vilket annars är utmärkande för följande underart. Gränsen till denna är ibland svår att dra.

Utbredning

Funnen i 1395 rutor; tidigare uppgifter från 211 rutor. Mycket vanlig. – Gammal kulturföljeslagare.