Sydblekvide
Källblekvide växer på platser med rörligt markvatten, mest på naturbetesmark men även i sumpskog (åtminstone ibland är det då frågan om igenväxning). Underarten är kalkgynnad; i Skåne och Västergötland ses den mest vid kalkkällmyrar och i kalkfuktängar. De nutida småländska lokalerna är dock inte knutna till sådan mark utan är snarare ganska ordinära.
Underartens utbredning är märkligt uppbruten. De småländska lokalerna ansluter till förekomster i Västergötlands och Östergötlands kalkrikare trakter. I övrigt finns växten huvudsakligen vid kusten i norra Norge, i Skånes kalktrakter (tidigare på många platser) och i Danmark (mest på norra Jylland); på kontinenten verkar den vara ytterst ovanlig.
Källblekvidet missgynnas av dikning, gödsling och igenväxning och klassificeras som sårbart på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005). Det är särskilt skyddsvärt med tanke på dess begränsade totalutbredning.
Första fynd
Utbredning
Funnen i 12 rutor; tidigare uppgifter från 5 rutor. Sällsynt och begränsad till nordvästra Småland. Med tanke på att källblekvidets ståndortskrav inte förefaller extrema är dess ovanlighet svårförklarlig. Det kan knappast ha förbisetts i någon större utsträckning. – Sannolikt ursprunglig, även om de flesta lokalerna utgörs av hävdad mark.
Lokaler
Aneby Bredestad 350 m S Aneby gård (7E2i 1311), riklig i betad kärräng under kraftledning, 1991 (IB TsK), 1993 (ThK). Lommaryd 600 m VNV Dalskog (7E4h 2914), fuktig, kalkrik blandskog, 1 ex 1992 (JJ, belägg i LD), ej senare (IB). Vireda 550 m O Viredaholm (7E4g 1418), fuktig betesmark, 3 buskar 1991 (IB, belägg i LD), oförändrat 1994, 1997, 2000, 2002, 2003 (allt IB).
Jönköping Jönköping Rocksjön 1918 (H. Smith i LD, S och UPS). Järstorp Dumme mosse, Gloggön (7D1i 3440), björksumpskog, 1979 (SgJ), 1 buske 1985 och 2002 (båda MsT); 100 m V och 300 m SO Drösphult (7D2j 1414, 1216), dike i blandskog resp. fuktig löväng, 1979 resp. 1980 (SgJ). Ljungarum Jordbron 1875 och 1876 (J. E. Zetterstedt i UPS), 1892 (C. O. von Porat i PerBrahe); Vinden 1911 (E. L. Ekman i S). Månsarp Kåperyd 200 m V den södra gården (6D9j 0410), sumpområde utmed å, 2001 (HT), 1 buske 2002, 2003, 2004 och 2005 (allt HT); Kortgölen 1,1 km VSV Kåperyd (6D9j 0002), sjöstrand, blandskog, 1989 (HT). Norrahammar 1,2 km O Lidstorp (7D0j 2242), kalhygge, kärrmark, 1979 (S. Pettersson); 800 m NV Mjällbo (6D9i 4234), blåbärsgranskog vid skogsväg, 1980 (RC). Skärstad Landsjön 800 m SO Bosgård (7E3c 0600), strandområde, 1979 (B. Fingalsson i SVätt), 1980 (B. Fingalsson). Visingsö se primäruppgift.
Nässjö Almesåkra 150 m OSO Pustanäsa-Hallen (6E6e 3544), fuktig hagmark, 1990 (IB, belägg i LD), 1993 (IB, belägg i OHN). Barkeryd 1882 (G. W. Montelin i LD), 1884 (C. O. U. Montelin i OHN S och Vvik), 1887 (A. Nilsson i S). Malmbäck Malmbäcks sågverk (6E6d 4040), gräsren vid banvall, 1991 (IB, belägg i OHN), 25 buskar 1997, 2000 (IB). Nässjö Gissarp (Haglund ms 1920).
Tranås Säby ´en buske i diket av uppodl. torvmosse´ (C. Blom i Hård ms 1924); 520 m VSV till SV Trappan (7F7a 2605), sjöstrand, 2 buskar 2005 (JJ, belägg i S).
– Samtliga originaluppgifter är givna utan underart; material från alla socknar utom Järstorp, Månsarp, Norrahammar, Nässjö och Skärstad har kontrollerats av ThK och tillhör ssp. vegeta.
Otydlig lokalangivelse. På många äldre växtetiketter (1875–1896) anges Jönköping med eller utan specifikation, men det är tänkbart att alla insamlingarna har gjorts inom Ljungarum. Detta är tydligt beträffande Jordbron, som ligger i Jönköping, men där bestämningar som ´på andra sidan´ eller ´s. om´ visar att lokalen låg på Ljungarumssidan av Tabergsån. Uppgiften från Rocksjön kan gälla vilken som helst av socknarna.
