Tidigast noterad i trakten av Jönköping ´på ängar´ av Wåhlin (1769).

Ängsgröe är apomiktisk (sätter frö utan befruktning), vilket har lett till att den utvecklat ett antal konstanta former. De som förekommer i Sverige sammanfattas numera till fem underarter, vilka alla förekommer i Småland. Den mest distinkta av dessa är smalgröe ssp. angustifolia, och den urskildes också redan av Linné (fastän han aldrig noterade den från landskapet). Smågröe ssp. irrigata har varit känd sedan tidigt 1800-tal. Silvergröe ssp. subcaerulea fördes fram av Hylander (1953), och under 1980-talet uppmärksammades att former som liknar nordgröe ssp. alpigena förekommer i Götaland (Bertilsson m.fl. 2002).