svinmålla
Chenopodium album
Svinmållan växer på öppen, fuktig till mycket torr mark och gynnas starkt av god näringstillgång. Den är vanlig på all slags kulturmark: som ogräs i åkrar, trädgårdar och odlingar (särskilt i potatis), i gårdskanter, vid gödselstackar, på vägkanter, avfallsplatser och jordhögar samt i gödslad, trampad betesmark. Arten finns också på tånggödslade havsstränder.
Funnen i 1039 rutor; tidigare belägg, bestämda av P. Uotila, från 21 rutor. Arten är dåligt dokumenterad från inre sydvästra, nordvästra och nordöstligaste Småland, men erfarenheter från de inventerare som redovisat svinmålla i snäv mening tyder på att den är mycket vanlig i hela landskapet. – Ursprunglig (på havsstränder), i övrigt en gammal kulturföljeslagare.
Funnen i 1039 rutor; tidigare belägg, bestämda av P. Uotila, från 21 rutor. Arten är dåligt dokumenterad från inre sydvästra, nordvästra och nordöstligaste Småland, men erfarenheter från de inventerare som redovisat svinmålla i snäv mening tyder på att den är mycket vanlig i hela landskapet. – Ursprunglig (på havsstränder), i övrigt en gammal kulturföljeslagare.
Första fynd
De under artgruppen givna primäruppgifterna gäller med stor sannolikhet C. album. – De tidigaste beläggen (odaterade men från tidigt 1800-tal) är från Hylte Femsjö och har ingått i Elias Fries’ herbarium (nu i UPS); de har kontrollerats av P. Uotila.
Variation
Svinmållan varierar mycket, t.ex. i örtfärg (gulgrön till rent grön), mjölighet, bladform (elliptisk till äggrund, ibland tydligt treflikig), bladkant (helbräddad till grovsågad), blomställningens form (axlik till vipplik) och blomgyttringarnas utseende (sammanflytande till väl skilda). Mycket av variationen beror på skillnader i näringstillgång, ljustillgång eller årstid (Uotila 1978), men det finns också en hel del genetiskt styrd variation. Former med särskilt avvikande utseende är ibland tillfälliga inkomlingar från främmande länder.