Skogsnässla har systematiskt värderats olika: ibland har den inte alls erkänts, ibland har den räknats som varietet eller underart, och i Flora europaea (Tutin m.fl. 1993) togs den rentav upp som egen art (U. galeopsifolia). Kanske är det inte samma sak överallt som åsyftas med dessa namn. I Norge är skogsnässlan en utpräglad lövskogsväxt som finns i sumpskog, örtrika skogssluttningar och rasmark (Lid & Lid 1994). Sådana förekomster är kända även från Sverige, men här påträffas skogsnässlan ofta på ren kulturmark. Den är känd från Skåne till Norrbotten men verkar inte ha någon sammanhängande utbredning, och övergångsformer till vanlig brännässla är väl så vanliga som typisk skogsnässla. Dessa förhållanden återspeglas i Småland. Vi har några få slumpvis spridda lokaler; förekomster i ädellövskog är kända (Högsby Långemåla, Jönköping Bankeryd och Månsarp samt Sävsjö Vrigstad), men på överiga platser fanns skogsnässlan i starkt kulturpräglad omgivning.
Första fynd
Utbredning
Funnen i 5 rutor; tidigare uppgifter från 2 rutor. Förbisedd men säkerligen sällsynt. – Troligen dels ursprunglig, dels kulturföljeslagare.
Lokaler
Emmaboda Algutsboda Lindehult alldeles V den sydvästra gården (4F9i 0538), träddunge på betesmark, 1987 (ThK, belägg i S).
Hylte Södra Unnaryd Norra Hyltan (5D2b 0237), vid gårdarna, 1988 (DgH JoK TM).
Högsby Långemåla Hultsnäs (5G5d 1610), fuktig lövskog nedanför bergbrant, 1992 (JC, belägg hos finnaren, !ThK).
Jönköping Bankeryd Fiskebäcks kapell, bäckravin nära åmynning, 1972 (P.-Y. Malterling). Månsarp Taberg, Kåperyds rasbrant (6D9j 0519), fuktig, örtrik skog, 2001 och 2002 (HT, !AsB).
Sävsjö Vrigstad se primäruppgifter.
Västervik Västervik Luserna (7H0a 3114), sly i vägkant (BtN, belägg i S).
Ej accepterad uppgift.
Oskarshamn Oskarshamn Fallebo 1908 (Rühling 1997, baserat på ett ark samlat av G. Linderoth (OHN); belägget är smalbladigt men har ganska rikligt med brännhår och kan därför knappast räknas som typisk skogsnässla.