vårveronika
Veronica verna
Vårveronika växer på torr, sandig eller grusig mark med ej fullt slutet växttäcke. Den förekommer särskilt på tunn jord kring hällar i betesmarker och åkrar samt i backsluttningar med lågvuxen, ogödslad gräsmark. I regel växer den där tillsammans med andra ettåriga, tidigt blommande växter som fältveronika V. arvensis, back- och vårförgätmigej Myosotis ramosissima och M. stricta samt vårarv Cerastium semidecandrum. Man finner också arten på jordtäckta stenmurar, markvägar och gårdsplaner samt på järnvägsområden, i grustag och skärningar; någon gång ses den i sandiga åkrar.
Funnen i 987 rutor; tidigare uppgifter från 152 rutor. Vanlig i sydost och nordost; ganska vanlig i stora delar av övriga Småland, men ganska sällsynt i sydväst. – Kanske ursprunglig, annars en gammal kulturföljeslagare.
Funnen i 987 rutor; tidigare uppgifter från 152 rutor. Vanlig i sydost och nordost; ganska vanlig i stora delar av övriga Småland, men ganska sällsynt i sydväst. – Kanske ursprunglig, annars en gammal kulturföljeslagare.
Första fynd
Tidigast noterad i slutet av 1700-talet av Ljungh (ms) från Aneby Bredestad Aneby, Bälaryd Torstorp och Lommaryd Nobynäs och Skareda samt Tranås Säby Säby. – I tryck först från Hylte Femsjö (E. Fries 1825–26); ett belägg från socknen samlat 1815 finns i Elias Fries’ herbarium i UPS. Lokalen specificerades till Norra Bökeberg hos E. Fries (ms 1810a) och ett belägg därifrån föreligger från 1851 (T. M. Fries i UPS).
Lokaler
Osäkra uppgifter. Ljungby Agunnaryd Marsholm och Sandören (I. Christoffersson 1981) samt Annerstad (I. Christoffersson 1979c); i båda fallen rapporterades ´vårveronika´, men troligen avsågs någon annan art.
