videkornell
Cornus sericea
C. alba ssp. stolonifera
Videkornell härstammar från östra Nordamerika. Från senare delen av 1800-talet har den odlats som prydnadsbuske, främst för sina starkt färgade grenar (lilaröda eller lysande gulgröna), ibland också som viltskydd. Den står ofta kvar på planteringsplatsen och förvildas på fuktig, näringsrik jord, främst i strandskogar, lövkärr, skogsbryn och slänter. Fruktsättningen är ofta dålig, men växten kan med hjälp av sina rotslående grenar bilda vidlyftiga snår.
Funnen i 167 rutor; tidigare uppgifter från 1 ruta. Ganska sällsynt i västra hälften av Småland, sällsynt i östra. – Förvildad; bofast.
Videkornellen har liksom många andra prydnadsväxter ökat som förvildad under 1900-talet.
Videkornell härstammar från östra Nordamerika. Från senare delen av 1800-talet har den odlats som prydnadsbuske, främst för sina starkt färgade grenar (lilaröda eller lysande gulgröna), ibland också som viltskydd. Den står ofta kvar på planteringsplatsen och förvildas på fuktig, näringsrik jord, främst i strandskogar, lövkärr, skogsbryn och slänter. Fruktsättningen är ofta dålig, men växten kan med hjälp av sina rotslående grenar bilda vidlyftiga snår.
Funnen i 167 rutor; tidigare uppgifter från 1 ruta. Ganska sällsynt i västra hälften av Småland, sällsynt i östra. – Förvildad; bofast.
Videkornellen har liksom många andra prydnadsväxter ökat som förvildad under 1900-talet.
Första fynd
Tidigast noterad som förvildad 1949 av Helge Stenar i Västervik Västervik intill sjön Maren (Stenar ms under namnet C. alba). Belägg saknas men sannolikt är det samma förekomst som Danielsson (1990) beskrev under namnet C. sericea. Det gäller ett massbestånd i åkerkanter (7G1j 1811) i anslutning till en gammal sjukhuspark; belägg finns från 1981 (BD i Vvik). – Arten har även naturaliserats på andra platser i närheten, t.ex. rikligt i en lövsluttning mellan idrottsplatsen och Gamlebyviken (7G1j 2-1-) 1985 (BD, belägg i Vvik).
