klostergemsrot
Doronicum pardalianches
Alpgemsrot
Klostergemsrot finns spontant i västra Mellaneuropas bergstrakter. Den är storväxt och har många (i regel fler än fem) korgar som är mindre än hos de andra arterna; basalbladen är hjärtlika med mycket smal inskärning och grund, tät och fin tandning. Arten blommar flera veckor senare än de andra. På kontinenten har klostergemsroten odlats som medicinalväxt sedan mycket länge, men i Sverige har den knappast någon sådan tradition. Här har den använts som prydnadsväxt, men som sådan är den nu ovanlig. Den har bättre förmåga att etablera sig än de andra gemsrötterna och kan genom sina långa jordstammar bilda vidsträckta bestånd. Den är skuggfördragande och trivs t.ex. i lövskog. Under inventeringen har den mest påträffats på utkasthögar, skräpmark och vägrenar men även vid gårdar, i lövdungar och i en park.
Funnen i 18 rutor; tidigare uppgifter från 1 ruta. Sällsynt, mest i västra Småland. – Förvildad; bofast åtminstone i Alvesta Västra Torsås, Emmaboda Vissefjärda Jönköping Månsarp och Nybro Örsjö.
Klostergemsrot finns spontant i västra Mellaneuropas bergstrakter. Den är storväxt och har många (i regel fler än fem) korgar som är mindre än hos de andra arterna; basalbladen är hjärtlika med mycket smal inskärning och grund, tät och fin tandning. Arten blommar flera veckor senare än de andra. På kontinenten har klostergemsroten odlats som medicinalväxt sedan mycket länge, men i Sverige har den knappast någon sådan tradition. Här har den använts som prydnadsväxt, men som sådan är den nu ovanlig. Den har bättre förmåga att etablera sig än de andra gemsrötterna och kan genom sina långa jordstammar bilda vidsträckta bestånd. Den är skuggfördragande och trivs t.ex. i lövskog. Under inventeringen har den mest påträffats på utkasthögar, skräpmark och vägrenar men även vid gårdar, i lövdungar och i en park.
Funnen i 18 rutor; tidigare uppgifter från 1 ruta. Sällsynt, mest i västra Småland. – Förvildad; bofast åtminstone i Alvesta Västra Torsås, Emmaboda Vissefjärda Jönköping Månsarp och Nybro Örsjö.
Första fynd
Först samlad 1934 av Ernst Lindh i Jönköping ´invid Jönköping´, förvildad (belägg i LD). – Först publicerad av T. Karlsson (1985), baserat på ett eget fynd: Värnamo Nydala Klosterlunda (6E0c 4811), trädgårdsutkast, 1984 (belägg i S).
Lokaler
Samtliga lokaler. Alvesta Västra Torsås Skulatorp, sydligaste gården (4E4e 4038), utkast i skogsbryn, förvildad, stort bestånd, 1988 (SK ABC, belägg i SK:s herbarium, !ThK). Emmaboda Vissefjärda 200 m V kyrkan (4F3h 2221), etablerat bestånd i lövskog, 1986 (ThK, belägg i LD och S). Gislaved Norra Hestra 200 m NNV järnvägsstationen (6D4d 0922), trädgårdsutkast vid banvall, 1986 (LEP LtS; avbildad hos B. Mossberg m.fl. 1992). Gnosjö Åsenhöga 200 m S kyrkan (6D3f 1042), vägren, 1986 (LEP). Jönköping Hakarp Falkaberget (7E0c 4605), skräpmark vid ladugårdsgavel, 1989 (LP LtS). Jönköping se primäruppgifter. Månsarp Taberg, Bråtenområdet (6D9j 1628), skogsdunge, vägkant, 45 × 12 m 2005 (HT, belägg i S). Markaryd Hinneryd Vivljunga 100 m SSO vägkorset i byn (4D5b 0832), vägkanter och vägslänter, klart förvildad, 1991 (KjG, belägg i LD). Nybro Örsjö Orrabäck 350 m S till SSV punkt 139,2 (4F6i 3948), vägren i skog, förvildad, 1986 (ThK). Nässjö Almesåkra Jära folkhögskola (Viebäck) (6E6f 3908), gräsmark vid parkeringen, 1990 (MgE, belägg i OHN, !ThK). Sävsjö Hjälmseryd 600 m OSO Ön (6E0d 3245), avfallsplats, 1990 (BrL). Sävsjö hembygdspark (6E2g 4421) 1989 (SG BrL); Nöbbele (6E2e 3148), vid ladugård, 1987 (ThK EP SG, belägg i S). Vetlanda Skede Solhem S om huset (6F4c 3425), utkast, 1990 (MM). Värnamo Nydala se primäruppgifter. Värnamo Södra gärde (5E7a 4437), vägkant, 1989 (EtN LP, belägg i LD, !ThK). Västervik Blackstad Hultserum utanför naturreservatet (7G0e 1429), vägkant, kalhygge, 2004 (RK, belägg i OHN). Törnsfall Sandalia (7G1i 3939), ödetorp, 1990 (BtE, belägg i Vvik, !ThK). Västervik Solbergsudde (7H0a 0620), utkast från stuga, 1992 (RK). Växjö Dädesjö 175 m NNO gamla kyrkan (5F4b 0827), i häck, 1991 (AvG, belägg i LD, !ThK).