hönsarv
Cerastium fontanum
Hönsarv växer öppet, gärna i blottor eller i glest växttäcke. Den är mycket anspråkslös vad gäller fuktighet, näring och jordmån. Naturliga växtplatser finns framför allt vid havsstränder, där arten är ganska vanlig i en smal zon alldeles ovanför strandängarna. I inlandet påträffas hönsarven sällsynt t.ex. i källflöden och bergbranter. Arten är däremot vanlig i all slags kulturmark men framför allt kring gårdar, på åkerkanter, torra vallåkrar, betesmarker, markvägar och grusplaner samt som trädgårdsogräs. Den kan även påträffas i torrängsvegetation på grusåsar och backar.
Hönsarv är oftast ganska tätt hårig med enkla hår men saknar glandelhår. En i Småland sällsynt form är tätt glandelhårig upptill, en annan helt kal så när som på en smal hårlist längs ena sidan av stam och grenar. Den senare, kal hönsarv var. holosteoides, anses ibland ha en viss självständighet med förekomst särskilt vid havet. Den är förbisedd i Småland eftersom vi sällan har sökt den i fält eller noterat den i herbarierna, men tillgängliga uppgifter anges nedan. Olika typer av övergångar mellan hårighetsformerna finns också, även i Småland.
Funnen i 1412 rutor; tidigare uppgifter från 226 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig.
Hönsarv är oftast ganska tätt hårig med enkla hår men saknar glandelhår. En i Småland sällsynt form är tätt glandelhårig upptill, en annan helt kal så när som på en smal hårlist längs ena sidan av stam och grenar. Den senare, kal hönsarv var. holosteoides, anses ibland ha en viss självständighet med förekomst särskilt vid havet. Den är förbisedd i Småland eftersom vi sällan har sökt den i fält eller noterat den i herbarierna, men tillgängliga uppgifter anges nedan. Olika typer av övergångar mellan hårighetsformerna finns också, även i Småland.
Funnen i 1412 rutor; tidigare uppgifter från 226 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig.
Första fynd
Den Cerastium, som Linné 22 maj 1741 såg växa allmänt i ängarna kring Eksjö Eksjö (Linné 1745b) kan inte ha varit någon annan än hönsarv.
Bygdenamn och bruk
Liljeblad (1798) angav det småländska namnet hönstarmar. Det torde avse hönsarv även om det står upptaget under knipparv (C. viscosum hos Liljeblad); knipparven kan knappast ha haft något allmogenamn. Vide (1966) anger göske från Växjö Öja.
Variation
Hönsarv varierar mycket i utseende, och småexemplar utan basala skott kan vara svåra att skilja från vårarv C. semidecandrum och klibbarv C. glutinosum. Vårarv har dock betydligt bredare hinnkant på blommornas stödblad, och klibbarv är alltid tätt glandelhårig upptill, vilket hönsarv hos oss sällan är. Hönsarv har trubbigare foderblad än vår- och klibbarv, och håren på stjälkbladen är tydligt längre.
Lokaler
Kända lokaler för kal hönsarv. Alvesta Moheda Lidsjö 1873 (G. E. Hyltén-Cavallius i LD, !Möschl 1947); tillfällig (Hyltén-Cavallius 1880). Kalmar Kalmartrakten sparsam ´på några ställen nära kusten´ (Westerlund 1852b), ca 1884 (O. Sellgren i OHN, !ThK 2004). Nässjö Barkeryd Barkeryd 1879 (G. W. Montelin i LD och PerBrahe, i LD !Möschl 1947). Oskarshamn Misterhult Bredskärshäll (6H6b 4617) 2001 (RK); Kajhällen (6H7b 0316) 2001 (RK); Måsklabben (6H6b 2425) 2003 (RK); Rävskär och Stångholmen (6H6b 3523, 3323), båda 2002 (RK); Vasshällen O om Stora Vasskär (6H7b 0317) 2001 (RK). Oskarshamn 1905 (O. Köhler i GB LD och S, !ThK), 1908 (O. Köhler i S); Klubbholmen [en ö vid inloppet till hamnen] 1908 (G. Linderoth i OHN, !ThK 2004). Västervik Loftahammar Högholmens SO-udde (7H4b 4741), klippspringa, 1990 (RK, belägg i LD, !ThK). Västervik Långskär vid kumlet (7H0b 0105) 2000; Ormholmen (7H0a 1134) 1999; Stora Stolphällen (6H9b 3806) 2005 (alla RK). Västrum Finnklabben (6H9b 3113) 1999 (RK); Rovskär (6H9b 3608) 1994 (RK), 2005 (RK, belägg i OHN); Skjutsholmsklanten (6H9b 3808) 1999 (RK).