grönamarant/toppamarant
Amaranthus hybridus
A. hybridus omfattar flera närstående typer som ibland behandlas som olika arter. De kommer alla från Amerika men har olika biologi, kulturhistoria och invandringssätt. De belägg som har inkommit från Småland tillhör dock två tydligt olika typer, toppamarant ssp. hypochondriacus och grönamarant ssp. powellii. Dessa redovisas separat nedan.
Toppamaranten kallades i Sverige ofta tidigare för blodamarant ssp. cruentus. Alla småländska belägg under detta namn har också visat sig vara toppamarant. De få obelagda fynden av ´blodamarant´ gäller troligen också toppamarant men redovisas separat.
Toppamaranten kallades i Sverige ofta tidigare för blodamarant ssp. cruentus. Alla småländska belägg under detta namn har också visat sig vara toppamarant. De få obelagda fynden av ´blodamarant´ gäller troligen också toppamarant men redovisas separat.
Första fynd
Först funnen av Åke Rühling 1989 i Oskarshamn Oskarshamn Grimskallen (5G9i 4201), grusig hamnplan och först publicerad av honom (Rühling 1997) från denna och två andra lokaler i kommunen. – En tidigare uppgift från Växjö Bergunda är fel, se nedan.
Lokaler
Mellanform. Oskarshamn Oskarshamn Klämnavägen (5G9h 2233), skräphög, 1995 (ÅR, belägg i OHN, bestämt av ThK 2000; blomställningens form som toppamarant men stödbladens längd som grönamarant; troligen hybridprodukt).
Oriktig uppgift. Trolander (1928a) publicerade A. hybridus från Växjö Bergunda Räppe järnvägsstation. Uppgiften baserades sannolikt på belägg (nu i LD och S) under namnet ´A. hybridus (chlorostachys)´, samlade där 1924 av U. Tilly; de har ombestämts till svinamarant A. retroflexus av L. Fröberg resp. A. W. Kloos.
Oriktig uppgift. Trolander (1928a) publicerade A. hybridus från Växjö Bergunda Räppe järnvägsstation. Uppgiften baserades sannolikt på belägg (nu i LD och S) under namnet ´A. hybridus (chlorostachys)´, samlade där 1924 av U. Tilly; de har ombestämts till svinamarant A. retroflexus av L. Fröberg resp. A. W. Kloos.