Kummin är en ljusälskande, kvävegynnad, konkurrenssvag art som huvudsakligen växer kring och nära äldre bebyggelse. Främst uppträder den på frisk, gödslad och hårt trampad betesmark men även torrare, på gårdsplaner och vägkanter, kring kreatursgödslade markhällar, på renar samt på bangårdar och banvallar. Den är sällsynt i torrängar och högväxt vegetation och ses bara undantagsvis i åkrar. Åtminstone tidigare förekom arten i ängsmark.
Användningen av kummin som krydda i bröd och brännvin är välkänd och frukterna tillvaratogs allmänt i det äldre småländska lanthushållet; på sina håll såddes den medvetet (t.ex. i Ljungby Södra Ljunga vid mitten av 1950-talet, JC). Märkligt nog omnämndes inte arten från i prästgårdsträdgården i Älmhult Stenbrohult (Linné ms 1732), där man annars hade en mängd olika kryddväxter, och den uppfattades inte av Scheutz (1864) som odlad.
Funnen i 1286 rutor; tidigare uppgifter från 190 rutor. Mycket vanlig i större delen av Småland men med lägre frekvens längst i sydväst och saknas nästan helt nära kusten i mellersta Kalmar län. – Gammal kulturföljeslagare; troligen delvis förvildad.