foderlosta
Bromopsis inermis
Mer information om arten

Bromus inermis

Foderlosta är ursprunglig i östra Europa och Asien. I slutet av 1800-talet började arten användas i Sverige som vallväxt (Lyhagen 1991) men också för stabilisering av kanalvallar och järnvägsbankar (Hylander 1953). Numera odlas den inte i någon större utsträckning. Genom sina långa underjordiska utlöpare bildar den snabbt stora, täta och tätbladiga bestånd där den såtts in. Med hjälp av utlöparna sprids den också lätt med omflyttad jord. – Primärfyndet antyder att foderlostan även inkommit med östeuropeisk spannmål.

I våra dagar är foderlostan etablerad på banvallar, åker- och vägrenar, industrimark och annan skräpmark samt kring gårdar.

Första fynd

Tidigast insamlad 1890 av J. Lagercrantz vid ångkvarnen i Kalmar Kalmar (belägg i S). – Först publicerad från Tingsryd Södra Sandsjö av Hård (1911); belägg från 1906 i LD.

Utbredning

Funnen i 385 rutor; tidigare uppgifter från 57 rutor. I stort ganska sällsynt men ojämnt spridd; ganska vanlig kring vissa stora samhällen och längs en del järnvägssträckor. – Förvildad; bofast.

karta