Som spontan finns bohusbjörnbär på svenska västkusten, i Danmark och i nordvästra Mellaneuropa. En förekomst på ostkusten är ytterst osannolik. Förmodligen har det handlat om lokalt bildade former som fått viss likhet med bohusbjörnbär.
Lokaler
Ett björnbär från Oskarshamn Misterhult Strupö 1901 (C. Pleijel i S) bestämdes av insamlaren till surbjörnbär × spetsbjörnbär ´R. sulcatus × acuminatus´; det fanns enligt etiketten i ett enda exemplar. Belägget ombestämdes till R. nitens, en synonym till R. dissimulans, av V. Ålund i mitten av 1900-talet. Senare specialister har varken bekräftat eller underkänt bestämningen.
Ett belägg från Misterhult Blå Jungfrun 1914 (G. E. du Rietz i UPS) bestämdes till R. nitens var. sulcatiformis av L. M. Neuman (Rühling 1997). Beteckningen sulcatiformis verkar Neuman aldrig ha publicerat; man får se den som en indikation på att han tyckte att formen närmade sig surbjörnbär R. sulcatus.