Ältranunkel och strandranunkel är mycket nära släkt, och ibland är det svårt att bestämma sig för vilken art ett visst bestånd tillhör. I Norden har man brukat föra mellanformerna till ältranunkel (ofta under namnet R. flammula f. intermedia). Troligen är en del av dessa mellanformer hybrider. Engelska forskare (Gibbs & Gornall 1976) har nämligen visat att sådana lätt uppstår och dessutom är fertila. Hybriden är intermediär i bladbredd, stjälktjocklek och blomstorlek, men krypformer av ältranunkel kommer mycket nära hybriden i dessa egenskaper. Den säkraste karaktären verkar vara fruktsprötets längd i förhållande till hela frukten (ca 11 % hos ältranunkel, även hos krypformer, 19 % hos hybriden, 27 % hos strandranunkel). Hybriden bör eftersökas planmässigt i Småland: den kan vara relativt vanlig och förmodligen är den också bofast.