strandpryl
Plantago uniflora
Littorella uniflora
Strandpryl växer oftast på sand eller grus vid stränderna av grunda och näringsfattiga sjöar, där den uppträder från högvattenlinjen ner till mer än en meters djup, om vattnet är tillräckligt klart. Den är mindre vanlig i vattendrag men kan förekomma både i strömmande och lugna avsnitt, t.ex. vid dammar. Arten kan ensam eller tillsammans med sylört Subularia aquatica, strandranunkel Ranunculus reptans och notblomster Lobelia dortmanna bilda vidsträckta mattor. Ovan vatten får växten mjuka, på översidan platta blad, rikligt med blommor men få utlöpare. Under vatten blir bladen styva och trinda, utlöparna talrika, blommorna oftast få. ´Hanblomman har ett ganska långt blomskaft; honblomman sitter oskaftad nere vid roten men sänder ur vattnet upp ett stift, mycket ofta lika långt som hanblommans blomskaft´ (Linné 1755).
Funnen i 624 rutor; tidigare uppgifter från 180 rutor. Ganska vanlig i större delen av Småland men saknas nästan helt inom ett brett bälte nära kusten. – Ursprunglig.
Strandpryl växer oftast på sand eller grus vid stränderna av grunda och näringsfattiga sjöar, där den uppträder från högvattenlinjen ner till mer än en meters djup, om vattnet är tillräckligt klart. Den är mindre vanlig i vattendrag men kan förekomma både i strömmande och lugna avsnitt, t.ex. vid dammar. Arten kan ensam eller tillsammans med sylört Subularia aquatica, strandranunkel Ranunculus reptans och notblomster Lobelia dortmanna bilda vidsträckta mattor. Ovan vatten får växten mjuka, på översidan platta blad, rikligt med blommor men få utlöpare. Under vatten blir bladen styva och trinda, utlöparna talrika, blommorna oftast få. ´Hanblomman har ett ganska långt blomskaft; honblomman sitter oskaftad nere vid roten men sänder ur vattnet upp ett stift, mycket ofta lika långt som hanblommans blomskaft´ (Linné 1755).
Funnen i 624 rutor; tidigare uppgifter från 180 rutor. Ganska vanlig i större delen av Småland men saknas nästan helt inom ett brett bälte nära kusten. – Ursprunglig.
Första fynd
Tidigast omnämnd från Småland i en handskrift av Linné (ms 1728) under namnet Caryophyllus marinus pumilio reptans men ´hwad des rätta genus [släktnamn] skall wara, wett jag intet´. Ett år senare hade det klarnat; då noterade han den (Linné ms 1729) som Plantago monanthos och skrev även ner lokalen: ´ad littora lacus Möklen prope templum Stenbrohultense cum Dortmanna floret [på stranden av sjön Möckeln nära Stenbrohults kyrka blommande tillsammans med notblomster]´. – Linné återsåg växten vid Älmhult Stenbrohult på väg från Öland 1741, och arten omnämndes därifrån första gången i tryck i Flora svecica (Linné 1745a).
Lokaler
Isolerade lokaler i sydost. Kalmar Hossmo ´nedåt Hossmo och Ljungby socknar´ [säkerligen Hossmoån] (Westerlund 1852b). Kalmar flerstädes (N. Blomgren enligt Sterner ms 1); Skällby (Westerlund 1852b). Kläckeberga Tegelbruket (Westerlund 1852b). Mönsterås Ålem Alsterån (P. F. Lundqvist enligt Scheutz 1871); Em (5G6i 3921), åstranden nära utloppet, 1988 (ÅR). Oskarshamn Döderhult Em på Emåns strand 1928 (R. Sterner i S), troligen = Em (5G6i 3921), åstranden nära utloppet, 1988 (ÅR, belägg i LD). Torsås Torsås Ulvasjön i NV (3G9a 0110), grusbotten, 1988 (ThK); Ulvasjön på öns NO-sida (3G8a 4810), mineralbotten, ganska djupt, stora bestånd 1983 (ThK).
Osäkra uppgifter. Oskarshamn Misterhult Vinö 1918 (A. Johansson i OHN); sannolikt feletiketterad.
Osäkra uppgifter. Oskarshamn Misterhult Vinö 1918 (A. Johansson i OHN); sannolikt feletiketterad.
