taklosta
Anisantha tectorum
Mer information om arten

Bromus tectorum
Taklosta växer på solöppen, torr, vegetationsfattig, grusig eller sandig mark. Numera påträffas arten framför allt på stationsområden och banvallar, men även i hamnområden, på gatu- och vägkanter, industrimark, insådda vägslänter, jordtäckta stenmurar samt någon gång på grusbackar. Förr växte den även på torvtak, men sådana förekomster är sedan länge försvunna.

Artens förekomst vid järnvägarna är inte så gammal: det första småländska fyndet i den miljön gjordes i Högsby Berga 1906 (Witte 1909a). I 1920-talets början hade den bara setts längst i öster och norr (Hård 1924), och arten var över huvud taget inte känd från sydvästra tredjedelen av landskapet före inventeringen.

Första fynd

Tidigast noterad i slutet av 1700-talet under namnet Bromus tectorum av Ljungh från Aneby Lommaryd Skareda och Marbäck Klockaregården på tak, den senare uppgiften efter Törner. – Först publicerad från Jönköping Gränna (Lindeberg 1845 under namnet Schedonorus tectorum).

Utbredning

Funnen i 178 rutor; tidigare uppgifter från 77 rutor. Ganska vanlig längs järnvägarna i hela landskapet; utanför dessa ganska vanlig i sydost, sällsynt i övrigt. – Gammal kulturföljeslagare, men den nutida populationen är troligen helt och hållet spridd i sen tid.

karta