strandvänderot
Valeriana sambucifolia subsp. salina
V. salina
Strandvänderot är säkert känd endast från Östersjön, där den har sin svenska sydgräns i Småland (liknande men kanske inte identiska former finns på norska västkusten). Den växer på blockstränder och i klippspringor, särskilt i ytter- och mellanskärgården.
Funnen i 70 rutor; tidigare uppgifter från 21 rutor. Vanlig i klippskärgården söderut till Mönsterås Mönsterås, saknas helt vid moränkusten liksom i inlandet. – Ursprunglig.
Strandvänderot är säkert känd endast från Östersjön, där den har sin svenska sydgräns i Småland (liknande men kanske inte identiska former finns på norska västkusten). Den växer på blockstränder och i klippspringor, särskilt i ytter- och mellanskärgården.
Funnen i 70 rutor; tidigare uppgifter från 21 rutor. Vanlig i klippskärgården söderut till Mönsterås Mönsterås, saknas helt vid moränkusten liksom i inlandet. – Ursprunglig.
Första fynd
Tidigast insamlad 1862 av E. Carlson i Oskarshamn Misterhult Figeholm (belägg i S under namnet V. officinalis, ombestämning K. Apelgren 1991). – Först publicerad av Sterner (1933 under namnet V. salina) från ett stort antal lokaler i skärgården i Mönsterås Mönsterås och Oskarshamn Döderhult.
Lokaler
Osäkra uppgifter. Kalmar Kalmar, havsstrand, 1965 (B. Vedelöv i OHN); Tallhagen 1924 (S.-S. Forssell i LD, bestämning H. Rickman). De båda exemplaren är ej kontrollerade av specialist; troligen är de felbestämda. Om inte, rör det sig om feletikettering eller helt tillfälliga förekomster.
