Först noterad 1741 i trakten av Kalmar Kalmar av Linné (1745b); i inre Småland sedd omkring Jönköping ´uti ängar´ av Wåhlin (1769).

Getväppling är en mycket mångformig art, som indelas i ett stort antal underarter. Av dessa förekommer sju i Norden men i Småland endast två, liten getväppling ssp. vulneraria och stor getväppling ssp. carpatica. Den förra är småväxt och oftast nästan nedliggande, bladen är ganska jämnt fördelade på stjälken, och fodrets tänder har röda spetsar. Den senare är storväxt och har grova, snett uppstigande eller upprätta stjälkar; stjälkbladen är samlade mot basen och fodret helt gulvitt. Liten getväppling är ursprunglig i Norden, medan stor getväppling är en sentida inkomling. Ofta är det tydligt vilken underart som föreligger, men ibland påträffas exemplar och bestånd som är svåra att placera, särskilt i kulturmiljö som vägkanter och banvallar. Troligen sprids sådana mellanformer oberoende av de typiska underarterna.