Blårapunkel växer vild i Mellaneuropa från Belgien till Österrike. Den har införts till svenska parker och slåttermarker med gräsfrö, troligen från södra Tyskland (Hylander 1943); en vanlig följeart är just parkgröe. Blårapunkeln har funnit sig väl till rätta på åtskilliga platser i landet, norrut åtminstone till Medelpad. På den småländska lokalen växer den på torr, mager moränmark i ganska stark skugga och förefaller väl anpassad till dessa förhållanden.
Funnen i 1 ruta (se primäruppgifter); inga tidigare lokaler. – Inkommen, troligen i början av 1900-talet; bofast.