vitgröe

Gammal bofast art.

Trivialart

Vitgröe är en gammal, kulturberoende art. Det vanligen ettåriga gräset växer mycket rikligt på starkt kulturpåverkad mark - åkrar, betesmarker, vallar, åkervägar, stigar, trädgårdar, gårdsplaner etc.

Enl. vissa författare är vitgröe världens mest spridda ogräs. Det är allm. i hela området i torra–fuktiga ogräsmarker. Ovanlig växtplats: uppe i kronan på ett äppelträd i Ödeby (J. H. Lallerstedt enl. Wittrock 1894).

Allmän

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

210 Poa annua L.

This rather variable species (incl. subsp. supina [Schrad.] Link; see no. 211) is supposed to originate from Europe, from where it has been widely spread through human activity over large parts of the world (Africa, Asia, N. and S. America, Australia, New Zealand). The present distribution is circumpolar (Hultén, Circumpol. I, p. 198 and map 187).

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

Vitgröe växer på all slags kulturmark, helst i lågvuxen, gles vegetation på lös jord, särskilt där växttäcket blivit bortnött genom tramp och markslitage. Arten uppträder gärna på kväverik mark (förr var den typisk för ställen där slaskvatten slagits ut). I öppen trädgårdsjord och på grusgångar är den ett av de besvärligaste fröogräsen. Arten är också vanlig på havsstränder, särskilt där kvävetillgången är god (t.ex. vid driftbankar).

Vitgröe har använts som fodergräs. Det har uppgetts ge ett ´särdeles angenämt bete´ och vara ´mycket mjölkökande´ och ´särdeles bidraga till att man af mjölken vinner ett godt smör´ (Nyman 1867–68).

Vitgröe är konkurrenskänslig och växer på frisk, näringsrik mark med luckert jordtäcke och ej sluten vegetation. På Öland är gräset allmänt i gräsmattor, åkrar, trädgårdsland, på stigar, grusvägar och ruderatmark. Även havssträndernas tångvallar kan erbjuda lämpliga växtplatser. Vitgröe kan sällsynt växa i de extrema miljöer som grusalvar och vätar erbjuder.

Vitgröe är vanlig över hela Öland. Den är även frekvent noterad på Stora Alvaret, något glesare på den norra halvan. På alvarmark hittas den oftast längs kreatursstigar, vid grindhål och i röjda partier av betesmarken. Även djupt inne i Mittlandet växer vitgröe, där är det främst traktorvägar och sten/jordtippar som erbjuder lämpliga växtplatser.

Vitgröe är en av få kärlväxter som finns i alla världsdelar inklusive Antarktis. Inom sitt släkte Poa är vitgröe det enda ettåriga gräset och den växer i alla slags miljöer, såväl naturliga som starkt kulturpåverkade. Den nära men perenna släktingen trampgröe P. supina med vilken vitgröe ibland förväxlas, är aldrig funnen på Öland. Se det som en utmaning att finna det första trampgröet för ön!

Gammal, bofast.

Ursprunglig, även kulturföljeslagare.
Förmodligen ursprunglig på strandängar (jfr Englund 1942), annars kulturspridd. Framför allt på allehanda kulturmark, t.ex. vid gårdar och i trädgårdar, på körvägar, stigar, nötta fläckar på beten och gräsmarker, jord- och skräphögar och annan ruderatmark, även på strandängar, kalkhällar och alvar. Vitgröe förekommer allmänt på Gotland, vilket framgår av den relativt höga frekvensen provrutor. Johanssons (1897) ”Allest.” stämmer bra för Gotlands kulturmarker än i dag.

Vitgröe växer på näringsrik, frisk till fuktig, glest bevuxen, trampad eller på annat sätt störd mark. Man finner den på kreatursstigar i betesmark, i åkrar, trädgårdar, på markvägar, grusgångar, i gatstensfogar, på gårdsplaner samt på stigar och i vägkanter.

Vitgröe är en ettårig art som kan gro och blomma när som helst under året. Den förekommer på bar jord i stort sett överallt på vägar, stigar, planer och all slags trampad mark, särskilt starkt gödslad. Den är vanlig såväl ute i lantbyarna som inne i städerna. Däremot växer den inte alls på markberedda hyggen, inte ens på mycket näringsrik mark. Vitgröe har antagligen ingen varaktig fröreserv i marken, utan är beroende av ständig nykolonisering. Den är också starkt gynnad av tramp och annat markslitage.

Vitgröe sprids lätt med frön, som följer med folk till stigar och måsar till fågelskär och block i sjöar. I trädgårdar och på åkrar finns arten oftast rikligt i fröbanken. I klippta gräsmattor kan den ingå, mest på slitna ytor. Den utvecklas mycket snabbt från liten fröplanta till blommande tuva.

Vitgröe börjar blomma i vitsippans tid och fortsätter så länge som temperaturen håller sig några grader över noll. Man kan se blommor med välutvecklade ståndarknappar ännu i slutet av november. Åtminstone unga skott övervintrar i stor utsträckning gröna.