Taxasida

vårveronika

Veronica verna

L.

vårveronika är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Ingemar Gustafsson
Översikt
Översikt

vårveronika är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • vårveronika
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Veronica verna
Vetenskapligt namn, fullständig form
Veronica verna L.
Svenskt namn
vårveronika
norwegianBokmal
vårveronika
norwegianNynorsk
vårveronika
Finskt namn
kevättädyke
finlandSwedish
vårveronika
Danskt namn
Vår-ærenpris
Foton
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2022-05-29
Katarina Stenman
Brännland, Umeå kn 2025-05-24
Anders Delin
S om kyrkan, Lingbo 2012-05-24
Patrik Engström
Löten, Munsö, Ekerö kommun 2012-05-12
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

För denna art finns två uppgifter: Älvros: Kolsätt (16E 6j, Sjöstrand 1833) och Lillhärdal: Åkersberg (16E 2b, 1905, Birger 1908a). Belägg saknas.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Torrängsväxt, spridd i Skogsbygden och täml. allm. på Närkeslättens åssand, backberg, rösen, sandstränder, grustag, gräsmattor, murar, sandjordsåkrar, vägrenar etc. Den förekommer stundom massvis i nya sandjordsträdor.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1655 Veronica verna L.

This species occurs in Europe, N. Africa and W. Asia. It is partly anthropochorous. It has been introduced into N. America (one locality?). Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 397.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Vårveronika är en gammal, kulturberoende art. Den ettåriga, konkurrenssvaga veronikan växer på torr, sandig, ljusöppen, glesbevuxen eller blottad mark - åkerrenar, markblottor i betesmarker, bryn och slänter.

Enligt Ahlfvengren (1924) förekom arten ”flerstädes i södra och mellersta Halland i början av 1900-talet”. Av inventeringsresultatet att döma har arten minskat kraftigt i Halmstad och Falkenberg medan den ännu håller sig kvar i Laholm. Vårveronika är dock lätt att förbise genom att den är liten, ettårig, utvecklas tidigt och sedan ganska snabbt försvinner. Eftersom vi förgäves sökt den på många till synes lämpliga lokaler i de båda förstnämnda distrikten, men utan svårighet kunnat finna den i det sistnämnda, tror vi dock att minskningen är reell. Varför arten gått tillbaka vet vi emellertid inte.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Allmän-tämligen allmän på Mälarslätten ; spridd i Nedre och Östra Skogslåglandets kulturtrakter; högre upp spridd-tämligen sällsynt i lågtrakter N om Mälarslätten sand- och i någon mån kalkgynnad. Också längst i N företrädesvis i mesohemerob torrängsvegetation (såsom på nästan alla lokaler i Ljusnarsberg), blott sällan på euhemeroba ståndorter. Utbredningstyp: S1.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Sannolikt något förbisedd.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Ej känd längre norrut i inlandet, få nordligare kustlokaler. - 56 (26).

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Vårveronika växer på torr, sandig eller grusig mark med ej fullt slutet växttäcke. Den förekommer särskilt på tunn jord kring hällar i betesmarker och åkrar samt i backsluttningar med lågvuxen, ogödslad gräsmark. I regel växer den där tillsammans med andra ettåriga, tidigt blommande växter som fältveronika V. arvensis, back- och vårförgätmigej Myosotis ramosissima och M. stricta samt vårarv Cerastium semidecandrum. Man finner också arten på jordtäckta stenmurar, markvägar och gårdsplaner samt på järnvägsområden, i grustag och skärningar; någon gång ses den i sandiga åkrar.
Funnen i 987 rutor; tidigare uppgifter från 152 rutor. Vanlig i sydost och nordost; ganska vanlig i stora delar av övriga Småland, men ganska sällsynt i sydväst. – Kanske ursprunglig, annars en gammal kulturföljeslagare.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Vårveronika växer på torr, öppen och sandig mark. Den klarar sandjordar som är kalkfattiga och kan dela växtplats med både borsttåtel Corynephorus canescens och kruståtel Avenella flexuosa. Betade och sandiga torrängar, vägkanter och ruderatmarker är de vanligaste växtplatserna. I betesmarker växer vårveronika på öppna partier som fästigar eller i uppsparkade gropar. På sydvästra Öland påträffas den på gamla strandvallar bestående av klappersten och alunskiffer. Idag är den sällan sedd som ogräs i sandiga åkrar eller trädor, en miljö som särskilt lyfts fram i Sterner (1938).

Utbredningen är ganska jämn över hela Öland men ingenstans är vårveronika vanlig. I de sandiga socknarna på östra sidan, mellan N. Möckleby i norr till Sandby i söder, förefaller den lättast att finna. På Stora Alvaret är den koncentrerad till de ganska kalkfattiga och mäktiga moränryggar som löper i nord–sydlig riktning på mellersta delen av alvaret. Arten kan vara förbisedd under inventeringen eftersom den liknar och därmed kan förväxlas med andra ettåriga veronikor som växer i samma miljö. Dessutom blommar den snabbt över och vissnar på de torra växtplatserna. Vårveronika har minskat som åkerogräs. De sandiga och magra åkrar som förr hyste arten är idag igenväxta, planterade med tall eller i bästa fall omförda till betesmark. Rikard Sterner anmärkte att vårveronika var sällsynt på norra och östra Öland, det stämmer delvis ännu idag. På nordligaste Öland har en del fynd gjorts i sandiga åkrar och betesmarker. På sydöstra Öland saknas mäktiga sandavlagringar och där ligger fynden också glest.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Öppen, torr, sandig miljö: sandfält, åkrar, torrängar, sandiga kalkhällar och fårbetad kalkhällmark; någon gång på betade strandängar. Vårveronika minskade troligen under 1900-talet, och arten är i dag mindre allmän. Johansson (1897) bedömde dess frekvens som ”H. o. d. på sand”, motsvarande ungefär tämligen allmän. Vårveronika gynnades förmodligen förr av ett mer intensivt bete och tramp, vilket gav mer öppna blottor, t.ex. med sand.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Vårveronika växer på torr, sandig, glest gräsbevuxen mark. Primäruppgiften från Skee har inte tagits med i Fries (1945). 

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på torr, naturlig gräsmark med kort och gles vegetation i betesmarker och gräsmarksrester på sandiga vägslänter och ogödslade åkerrenar. Kalkskyende och konkurrenssvag, tål inte gödsling. Betesgynnad. Minskande på grund av igenväxning av de naturliga betesmarkerna. Vanlig till mindre vanlig i Skaraborg, sällsynt i övrigt. 403 lokaler i 239 rutor (29 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, västra Asien, Nordafrika. I Sverige norrut till Västerbotten men med avtagande frekvens norrut. I Sörmland tämligen allmän, jämnt spridd – (33%). Vårveronikan är en ettårig, vanligen höstgroende torrbacksväxt med tidig blomning och frösättning. Liksom andra torrbacksannueller är den främst knuten till solöppna, betade ståndorter, helst på fläckar med naken mineraljord, samt på berghällar. Vårveronikan är också vanlig på ren sandjord, helst på kulturskapad mark, som i gräsmattor på sand där växttäcket ännu inte är fullt slutet. Arten är något kalkgynnad.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Tämligen allmän i Uppland. 418 kartblad, 767 kvadranter.
Almq. Mestadels allmän, till odlingsgränsen i skärgården.
Vårveronika växer på grund jord i naturbetesmarker, på torrbackar, ängar och hällmarker. Den förekommer ofta tillsammans med fältveronika, som den också liknar, men uppträder i betydligt mindre utsträckning som ogräs och i skräpmarksmiljöer.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Vårveronika saknar naturliga biotoper i landskapet och har troligen kommit in med tidigt jordbruk. Den angavs förekomma flerstädes i Gävletrakten 1863. H.W. Arnell betraktade den som tämligen allmän i landskapet som helhet 1924. Varken Arnell eller Carl och Robert Hartman preciserade några lokaler. Ett flertal gamla lokaler från nordvästra Gästrikland har dock angivits av Johan Wiger 1965. Vårveronikan verkar ha minskat under senare delen av 1900-talet vilket kan kopplas till igenväxning och minskat bete på naturliga gräsmarker.
Vårveronikan blommar i vitsippstid samtidigt med harsyra och vårförgätmigej men något senare än nagelört och backskärvfrö. Blommorna är utslagna bara en dag och faller genast av när växten plockas. När högsommartorkan sätter in har den redan satt frö och vissnat.
Den vanligaste följeväxten är femfingerört (43%) följd av sandnarv, röllika, vårförgätmigej (31%), bergsyra och nagelört.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Vårveronikan kommer varje år från frö, i första hand troligen färska ytliga frön, i andra hand äldre och djupare liggande. Fröna gror vanligen på hösten och de små rosetterna övervintrar gröna. Hjärtblad har setts tidigt på våren, och kan kanske ha övervintrat även de. Vårveronika blommar i vitsippans tid, efter nagelört och sandviol, samtidigt med ängsviol och vårförgätmigej. På kvällen faller dagens blomkronor av och ligger blekblå, klistrade vid bladens körtelhår, och nästa dags blomknoppar skymtar mörkblå i sina foder. Arten blommar över, torkar och blir brun medan fältveronika fortsätter sin blomning. Mogen frukt av vårveronika kan finnas i linneans tid. Under en fuktig försommar kan dock vårveronika fortsätta att blomma ännu vid denna tid. Vid försommartorka behåller vårveronika sin spänst något längre än vårförgätmigej. 

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Vårveronika är en värmekrävande vårannuell som uppträder på sydvända soliga torrbackar och hällmarker i östra delen av landskapet, vanligen på sluttande halvöppen–öppen mulljord (lövförna) eller i tunt jordlager på hällar. Ibland växer den i stora bestånd, t.ex. på bergknallar och sydberg, och syns då lätt. Senare under sommaren ser man den då stå kvar uttorkad i ”trupper”. Ofta växer den dock i små isolerade populationer i någon torr kant eller backe i gårdsnära miljö. Många av utpostlokalerna har denna karaktär som t.ex. Ljustorp Bredsjön. Någon gång ses den även i en torr lägdkant som vid Alnö Släda och Sättna Solums kvarn, eller intill odling på sydsidan av en rullstensås som vid Torp Rombäck och Stöde Kälsta. Mer naturligt växer den på sandig havsstrand i Tynderö.
Vårveronikan växlar – som hela annuellsamhället – i frekvens mellan olika år, främst av klimatiska skäl.