Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2020-07-25
Taxasida
sylnarv
Sagina revelierei
Jordan & Fourr.
sylnarv är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt
sylnarv är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- sylnarv
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Sagina subulata
Vetenskapligt namn, fullständig form
Sagina subulata (Sw.) C. Presl.
Svenskt namn
sylnarv
icelandic
Broddkrækill
norwegianBokmal
sylsmåarve
norwegianNynorsk
sylsmåarve
Finskt namn
polkuhaarikko
finlandSwedish
sylnarv
Danskt namn
Syl-firling
Foton
Patrik Engström
Tylösand 2024-05-11
Anders Delin
Gullbringa, Tanum 2010-08-10
Anders Delin
Gullbringa, Tanum 2010-08-10
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
I Sverige funnen närmast i Västergötland och Västmanland (Flora Nordica 2). Av okänd anledning sökt av Broddeson (ms) vid Mariedam station i Lerbäck 1926 utan framgång. Möjligen ville han undersöka om den starkt sydvästliga arten kunde finnas i anslutande del av Närke.
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Sylnarv är ursprunglig men kulturgynnad. Den konkurrenssvaga arten växer på tidvis fuktig och mer eller mindre blottad sand eller torvartad jord. Vid kusten finner man den främst på klippstränder och steniga strandängar, i inlandet på sjöstränder, stigar, åkervägar och i fuktiga grustag.
Även om sylnarv är lätt att förbise verkar den ha minskat i landskapets inre delar under 1900-talets senare del. Tillbakagången orsakas sannolikt av att lämpliga ståndorter blir allt ovanligare på grund av en allmän igenväxning. Det gamla, småskaliga jordbrukets djur och fordon åstadkom ett måttligt slitage på stränder, stigar och åkervägar, vilket gynnade många små och konkurrenssvaga arter. Dessutom har igenväxningen under de senaste decennierna påskyndats av kvävenedfallet.
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Tillfälligt inkommen med fyllnadsjord.
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
Se trampnarv Sagina revelierei 'Hortensis'
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
760 Sagina subulata (Swartz) C. P resl
This species is mainly a European lowland plant as opposed to, for instance, S. saginoides (no. 761).
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Sylnarv har i Norden en markerat sydvästlig utbredning med östgräns genom Västergötland och Småland. Arten ingår i det glesa växttäcket på tidvis genomfuktad, näringsfattig sand eller grusmark: gamla grustag, grusplaner, sällan använda småvägar, lätt fuktiga stigar och någon gång järnvägsområden. I det gamla odlingslandskapet gynnades sylnarven av de markblottor, som skapades genom slitage av jordbruksredskap och tramp av boskap. Arten har gått tillbaka påtagligt under 1900-talet, vilket främst kan tillskrivas den allmänna igenväxningen, kanske också kvävenedfallet. – I Halland och Bohuslän är sylnarv troligen ursprunglig på klippiga och grovsteniga stränder, men sådana biotoper är inte kända från Småland.
Funnen i 26 rutor i sydvästra Småland; tidigare uppgifter från 34 rutor. Sällsynt, endast i sydvästra Småland; troligen något förbisedd. – Gammal kulturföljeslagare.
Funnen i 26 rutor i sydvästra Småland; tidigare uppgifter från 34 rutor. Sällsynt, endast i sydvästra Småland; troligen något förbisedd. – Gammal kulturföljeslagare.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Sylnarv växer i vårt land längs västkusten och där främst i Bohuslän och Halland. Sylnarv är uppgiven av Ahlqvist i hans Flora Runsteniensis (1815–17) Runsten: nära stranden mellan kalkflisorna. Uppgiften är även publicerad i Sjöstrand (1850 & 1863) men dementeras med kraft av Sterner (1922). "Sagina subulata torde icke finnas på Öland. På den Ahlquist-Sjöstrandska lokalen i Runsten har jag förgäves sökt den, och exemplar i R. hb. från denna lokal, samlade av Westerlund (liksom sådana i U. hb. från Sandby, samlade av P. F. Lundquist) äro S. procumbens."
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Sylnarv växer på torr till fuktig, sandig, öppen eller glest bevuxen jord i hällmark, på sandhedar, havsstrandängar och utefter stigar och körvägar. Arten har minskat betydligt i de inre södra delarna av landskapet, så att den tycks ännu mera kustbunden nu än förr. Den allmänna igenväxningen har gjort att det finns färre öppna ytor, där den lilla konkurrenssvaga arten kan etablera sig.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig i skärgården på magra, fuktiga till friska, hedartade marker med gles vegetation, men även längs stigar och på annan kulturmark. I inlandet endast längs stigar, vid hällar och på åkervägar samt på vägkanter. Har i Norden en västlig, suboceanisk utbredning. Vanlig i Göteborgs skärgård. Mycket sällsynt och förbisedd eller minskande i Sjuhäradsbygden och i Götaälvdalen. 56 lokaler i 23 rutor (3 %).