Patrik Engström
Färingsö 2024-06-02
Taxasida
hönsarv
Cerastium fontanum
Baumg.
hönsarv är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Ingemar Gustafsson
Översikt
Översikt
hönsarv är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- hönsarv
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Cerastium fontanum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Cerastium fontanum Baumg.
Svenskt namn
hönsarv
icelandic
Vegarfi
norwegianBokmal
arve
norwegianNynorsk
arve
Finskt namn
nurmihärkki
finlandSwedish
hönsarv
Foton
Patrik Engström
Staloluokta, Padjelanta 2023-07-20
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2021-05-20
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2020-06-20
Patrik Engström
Färingsö 2024-06-02
Patrik Engström
Färingsö 2024-06-02
Patrik Engström
Färingsö 2024-06-02
Patrik Engström
Färingsö 2024-06-02
Patrik Engström
Färingsö 2024-06-02
Anders Delin
Hällorna, Tanum 2009-07-23
Anders Delin
Hällorna, Tanum 2009-07-23
Anders Delin
Hällorna, Tanum 2009-07-23
Patrik Engström
Staloluokta, Padjelanta 2023-07-20
Katarina Stenman
Bjuröklubb 2022-06-25
Katarina Stenman
Bjuröklubb 2022-06-25
Patrik Engström
Stenhamra, Ekerö kommun 2007-10-11
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-05-01
Katarina Stenman
Bjuröklubb, Lövånger 2019-06-23
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Se underarten vanlig hönsarv Cerastium fontanum subsp. vulgare
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Se vanlig hönsarv Cerastium fontanum subsp. vulgare och kal hönsarv Cerastium fontanum var. holosteoides
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Se kal hönsarv Cerastium fontanum var. holosteoides och hårig hönsarv Cerastium fontanum var. vulgare.
Flora över Dal
Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.
Allmän
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Mycket dåligt känd men ansedd allm. av bl.a. Hartman (1866). Uppträder i allsköns starkt kulturpåverkad vegetation och ansågs av Lyttkens (1885) vara ett svårt ogräs.
Se även: kal hönsarv Cerastium fontanum var. holosteoides
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Gammal bofast underart.
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Trivialart
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.
Härjedalens kärlväxtflora
Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund.
ISBN 91-971255-9-8.
Först uppgiven av Sjöstrand (1833) som C. vulgatum.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Hönsarv växer öppet, gärna i blottor eller i glest växttäcke. Den är mycket anspråkslös vad gäller fuktighet, näring och jordmån. Naturliga växtplatser finns framför allt vid havsstränder, där arten är ganska vanlig i en smal zon alldeles ovanför strandängarna. I inlandet påträffas hönsarven sällsynt t.ex. i källflöden och bergbranter. Arten är däremot vanlig i all slags kulturmark men framför allt kring gårdar, på åkerkanter, torra vallåkrar, betesmarker, markvägar och grusplaner samt som trädgårdsogräs. Den kan även påträffas i torrängsvegetation på grusåsar och backar.
Hönsarv är oftast ganska tätt hårig med enkla hår men saknar glandelhår. En i Småland sällsynt form är tätt glandelhårig upptill, en annan helt kal så när som på en smal hårlist längs ena sidan av stam och grenar. Den senare, kal hönsarv var. holosteoides, anses ibland ha en viss självständighet med förekomst särskilt vid havet. Den är förbisedd i Småland eftersom vi sällan har sökt den i fält eller noterat den i herbarierna, men tillgängliga uppgifter anges nedan. Olika typer av övergångar mellan hårighetsformerna finns också, även i Småland.
Funnen i 1412 rutor; tidigare uppgifter från 226 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig.
Hönsarv är oftast ganska tätt hårig med enkla hår men saknar glandelhår. En i Småland sällsynt form är tätt glandelhårig upptill, en annan helt kal så när som på en smal hårlist längs ena sidan av stam och grenar. Den senare, kal hönsarv var. holosteoides, anses ibland ha en viss självständighet med förekomst särskilt vid havet. Den är förbisedd i Småland eftersom vi sällan har sökt den i fält eller noterat den i herbarierna, men tillgängliga uppgifter anges nedan. Olika typer av övergångar mellan hårighetsformerna finns också, även i Småland.
Funnen i 1412 rutor; tidigare uppgifter från 226 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Hönsarv är troligen ursprunglig i torrängar på alvarmarker där den hittas i partier med glesare vegetation, gärna i gamla myrtuvor. Men de flesta ståndorter är starkt kulturpåverkade som vägrenar, åkerkanter, stentippar, jordhögar, sandtag, och gräsmattor. Hönsarv växer också utmed havet på klapperstensvallar, i skogsbryn och på slåtterängar.
Hönsarv är en mycket vanlig växt över hela Öland. Den klarar även att växa på större delen av Stora Alvaret. Även i de annars artfattiga barrskogarna i Böda sn är det tätt med fynden.
Hönsarv delas in i två underarter: vanlig hönsarv subsp. vulgare och riparv subsp. fontanum. Den sistnämnda växer främst längs fjällkedjan och saknas på Öland. Vanlig hönsarv delas i sin tur in i tre varieteter: hårig hönsarv var. vulgare, kal hönsarv var. holosteoides samt smal hönsarv var. kajanense. Den sistnämnda, som växer på serpentin, finns sällsynt i Jämtland och södra Lappland. På Öland är nästan allt att hänföra till hårig hönsarv men det finns några fynd av kal hönsarv (se nedan).
Gammal, bofast.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Ursprunglig.
Öppen, torr till frisk miljö, gärna i jordblottor, betesgynnad: gräsmark, ängen, betesmark, strandäng, ända ut i rödsvingelbältet; även gräsmattor, alvarmark (blottad jord eller häll), åkrar, trädgårdsland, diken, åkerrenar, körvägar och stigar. Johanssons (1897) ”Allest.” stämmer bra än i dag. Dess vanlighet framgår också av den ganska höga andelen provrutor med hönsarv.
Endast vanlig hönsarv ssp. vulgare är känd från Gotland. Av denna underart är två varieteter funna på Gotland: kal hönsarv var. holosteoides och hårig hönsarv var. vulgare. Under Projekt Gotlands flora har bara hårig hönsarv rapporterats.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, finns på all slags störd mark som på gårdsplaner, på vägkanter, i trampade betesmarker och på utfyllnader. Under inventeringen har inte den kala hönsarven var. holestoides noterats. Den finns möjligen i Göteborgs skärgård. Hönsarv är mycket vanlig i hela landskapet. 813 rutor (98 %).
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Hönsarven är flerårig och växer i kortvuxen, både torr och frisk gräsmark av alla slag, t.ex. betesmarker och gräsmattor, i rikkärr och på markhällar, dessutom på stigar, vägkanter, vid järnvägar och liknande bar skräpmark.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Mycket allmän i hela Uppland. 716 kartblad, 2529 kvadranter.
Almq. Allmän, till yttre skärgården.
Hönsarv växer där den får livsrum i alla någorlunda torra, öppna miljöer, ofta i små bestånd eller enstaka exemplar. Man finner den t.ex. i störda delar av gräsmarker, på hällar i odlingslandskapet, i gårdsmiljöer, på skräpmarker och i stensättningar, ofta även i stadsmiljö.
Almq. Allmän, till yttre skärgården.
Hönsarv växer där den får livsrum i alla någorlunda torra, öppna miljöer, ofta i små bestånd eller enstaka exemplar. Man finner den t.ex. i störda delar av gräsmarker, på hällar i odlingslandskapet, i gårdsmiljöer, på skräpmarker och i stensättningar, ofta även i stadsmiljö.
Gästriklands flora
Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Hönsarv är en gammal kulturföljeslagare. Det är inte omöjligt att arten också har ursprungliga förekomster på stränder och basiska klippor. Den beskrevs som allmän även vid 1800-talets början. Arten har säkert fått ännu större spridning idag med ett allt tätare vägnät.
Hönsarven förekommer ibland på hyggen i skogen, av allt att döma inkommen med skogsmaskiner. Den är vanlig på havsstränder, särskilt på fågelgödslade skär, i stormskadade havtornssnår och i andra störda miljöer vid havet med naken jord eller klippor. Växten har ökat starkt längs kusten.
Den vanligaste följeväxten är groblad (24%) följd av maskrosor, vitklöver, röllika och rödven.
Hönsarven förekommer ibland på hyggen i skogen, av allt att döma inkommen med skogsmaskiner. Den är vanlig på havsstränder, särskilt på fågelgödslade skär, i stormskadade havtornssnår och i andra störda miljöer vid havet med naken jord eller klippor. Växten har ökat starkt längs kusten.
Den vanligaste följeväxten är groblad (24%) följd av maskrosor, vitklöver, röllika och rödven.
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Hönsarv är en vida spridd fröbanksväxt, mycket talrikare under än över jordytan, i skog (Milberg 1990) och i bottenmaterialet i en sjö och på en sjöstrand (Skoglund 1990). Även i havsstrandens mycket störda miljö och dynamiska vegetation är den vanlig, och kommer till exempel upp efter att extrem sommartorka dödat all vegetation i hällarnas gropar (Luther 1961). På jord som togs upp under utgrävning av en husgrund vid Grannäsen på Alfta finnskog kom arten upp rikligt, men saknades i omgivningen. Den är typisk även på mark som svedjats 10–40 år tidigare, tillsammans med bland andra bergsyra, åkerbär och smultron (Tujulin 1967). Arten koloniserade blottlagd älvbotten i en fors efter bygget av Norränge kraftverk, men försvann och ingick inte i den småningom stabiliserade vegetationen. Hönsarven börjar blomma i skogsstjärnans tid, fortsätter in i mjölkens och kan blomma om i höstfärgernas tid. Basala skott övervintrar gröna.