bymålla
Oxybasis urbica
Mer information om arten

Bymålla växer solöppet på frisk, blottad och mycket kväverik mark. Den konkurrenssvaga mållan växte förr främst vid gödselstäder, ladugårdar och i bygator. Bymålla anses utdöd i Sverige och hittas idag tillfälligt på soptippar och i liknande miljöer. I Sjöstrand (1863) anges den som allmän i bygator på Öland men denna uppgift anses överdriven i Sterner (1938). Från slutet av 1800-talet finns en del belägg från området nära Färjestaden men sedan tunnar det snabbt ut i takt med att bymiljöer städas upp och snyggas till. Bymålla sågs senaste på Öland 1945 vid Gillberga, Persnäs sn.

Gammal kulturföljeslagare, förr bofast, numera utgången.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Ahlqvist (1815–17) Runsten: i bygator allmän Tidigt belagd Torslunda: Björnhovda F. Ahlberg 1872 (S) det. S.-S. Forssell 1936.

Lokaler

Fynd på 1900-talet:
Persnäs: Gillberga Lisa & Bengt Hultgren 1945 (UME). Borgholm: H. Mohlin 1938 (S). Algutsrum: S. Saxnäs ladugårdsplan ej sparsam RS 1924 (LD & S), ej återfunnen 1933.