Silvergröe betraktades som en egen art i Sterner (1938) men i Sterner (1986) som en varietet av smågröe, var. nobilis: "miljö som huvudformen, mest strandängar". Vid inventeringen hittades silvergröe på åtta lokaler i olika biotoper där torr, något sliten och sandig gräsmark förefaller vara den vanligaste. Silvergröe är också rapporterat från en strandäng, björkskog, blandskog på klappergrus och tippad sandhög. Troligen är denna underart förbisedd. Dess tidigare status på Öland är oklar eftersom de äldre uppgifterna är få.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Tidigt belagd Borgholm: C. F. Elmqvist 1882 (LD) det. C. A. M. Lindman.
Utbredning
Funnen i 7 rutor = 7 %; sällsynt = 6 socknar.
Sterner 1938 utan frekvensuppskattning, i liggaren noterad från 5 socknar (7 lokaler) = sällsynt; Sterner 1986 "ej konsekvent observerad."
Förändring: Oförändrad ± 0
Lokaler
Högby: Binnerbäck, gräsren 634200 156990 GW 2007 (OHN) det. ThK; Högby kyrka 1100 m SV om, sandig gräsmark 633731 157258 GW m.fl. (OHN) conf. UBA. Persnäs: Adolfsro 500 m ONO, gles björkskog 633047 156617 ÅW 2014 (S) det. ThK. Föra: Skeppsgrundet, buskrik strandäng 631862 156635 BO 2011 (eget herb.) det. UBA. Bredsättra: kyrkan norrut, torr gräsmark 630259 156037 ÅR 2011. Runsten: kyrkan 1 km söder om, sandhög 6285100 155460 TTy & LBi 2009 (LD). S. Möckleby: Sandviks camping norrut, ängsbryn i blandskog på klappergrus 625038 153689 ToK 2007 (OHN) conf. UBA.