Öländsk fjällnejlika växer på betade, tuviga alvartorrängar, gärna i kanten av gamla, sandiga och kalkfattiga moränryggar. Följeväxter är ofta fårsvingel Festuca ovina och sydvårbrodd Anthoxanthum odoratum. Öländsk fjällnejlika är även funnen högst uppe på tuvorna i friskängar, då tillsammans med älväxing Sesleria uliginosa och tok Dasiphora fruticosa.

Öländsk fjällnejlika förekommer på stora delar av Stora Alvaret. Man kan se ett mönster där växten föredrar de västra och mellersta delarna av alvaret där det erbjuds lämpliga lokaler med mäktiga, sandiga moränryggar. Öländsk fjällnejlika är även funnen på några alvarliknande områden i östra sjömarken. Dagens utbredning stämmer väl överens med Sterner (1938) frånsett att växten idag saknas i Runsten och N. Möckleby sn där den angavs av Sjöstrand (1850). Jämfört med Sterner (1938) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer); vår bedömning är en viss minskning främst på lokaler utanför Stora Alvaret.

Öländsk fjällnejlika varierar mycket i blomningsfrekvens mellan åren och vissa år är den hart när omöjlig att finna. Sällsynt kan plantorna vara vitblommiga. Plantor av öländsk fjällnejlika kännetecknas av smala blad, en kompakt och huvudlik blomsamling där de enskilda blommorna är små, blekrosa med smala kronblad. Plantorna har ofta många och korta blomstjälkar. De sidoställda bladrosetterna är täta och bildar små kuddar (Jonsell 2001). Varieteten är endemisk för Öland.

Gammal, bofast.