Vårskärvfrö är ursprunglig i stora delar av Europa förutom de nordliga delarna. Till Sverige har den troligen inkommit under 1800-talet och åtminstone en del förekomster härstammar från import av gräsfrö. Vårskärvfrö förekommer främst i södra Sverige, rikligast på Öland och Gotland.

Vårskärvfrö växer på kalkrik mark i betade torrängar och grusiga vägkanter. Även ruderatmiljöer som gamla sandtag och stenbrott, grusplaner, skifferhögar och jordtippar kan hysa arten. Ibland växer vårskärvfrö i åkerkanter, gräsmattor, glesare lövskogar och på klapperstensvallar.

Vårskärvfrö har expanderat sedan Sterner (1938). Den snabba expansionen tyder på att arten är ganska sent inkommen till Öland, troligen runt tiden för primärfynden. Förr var växten ovanlig, främst på södra halvan av Öland. I dagsläget har den flera rika lokaler söderut på ön, exempelvis utmed alvarvägen mellan Bårby och Alby som även syns på kartan i Sterner (1986). Vårskärvfrö gynnas när nya vägar byggs och är snabb med att annektera ledigt utrymme på kalkrik sand eller grus. Växten följer nästan slaviskt västra och östra landsvägen. Den är vanlig utmed västra stenkusten norr om Köpingsvik. På Stora Alvaret är vårskärvfrö ovanlig trots att där borde finnas en del lämpliga miljöer i gamla stenbrott och längs traktorvägar. Dagens karta liknar Sterner (1986) men pickarna är fler, främst nära östra landsvägen. På sikt kan igenväxning av vägkanter med högvuxna och kvävegynnande arter göra att vårskärvfrö minskar i landskapet. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig ökning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Inkommen, bofast.