Bunkestarr växer i stora, täta och karakteristiska tuvor på våt, näringsrik dy eller lera i miljöer som skogskärr, sumphål, alvarträsk, större vätar, fuktängar, bäckar och sumpskogar. Den ses också på kulturpåverkade lokaler som diken, kanaler, i kanten på bevattningsdammar och anlagda kvävefällor. Bunkestarr är när den väl är etablerad, tålig både mot igenväxning och hårt bete.

Bunkestarr är vanlig i Mittlandet samt vid träsk och större vätar på Stora Alvaret. Norr om Borgholm är fynden också många medan förekomsterna är något glesare på sydöstra Öland. Bunkestarr är fortfarande allmän på Öland, men har rimligen missgynnats av den utdikning och dränering av landskapet som skedde under slutet av 1800-talet. Samtidigt har den kunnat kolonisera områden som tidigare varit alltför blöta för att passa växten optimalt. Jämfört med Sterner (1938) ses en viss minskning i statistiska analyser (Frescalo).

Gammal, bofast.