Stinknäva är ursprunglig i karster, på klapperstenstränder och i rasbranter längs västra landborgen. Dessutom växer den i glesare lövskogar, hässlen och tallskogar. I betesmarken håller den gärna till i stenrösen och längs murar. Ruderatmarker som stentippar, gamla grustag och jordhögar hyser ofta växten liksom åkerkanter och vägrenar. Stinknäva dyker även upp som ogräs i trädgårdar och på grusplaner.

Stinknäva är en vanlig växt på Öland som klarar att växa i många olika miljöer. Speciellt frekvent är den i Mittlandet, västra kustskogen och uppe i norr på klapperstenstränder längs nordvästra kusten.

Stinknäva varierar mycket i utseende, när den växer öppet och solexponerat blir plantan livligt rödfärgad. Ibland har den delats upp i två varieteter: vanlig stinknäva var. robertianum och strandstinknäva var. rubricaule. Strandstinknäva har ett nedliggande växtsätt, ofta är stjälk och stjälkblad i princip kala liksom de ljusbruna frukterna; blommorna är något mindre. Strandstinknäva växer på klapperstenstränder. Under inventeringen har misstänkt strandstinknäva noterats vid tre tillfällen men granskade och av expert godkända belägg saknas. Det finns några äldre belägg av var. rubricaule men inget belägg är granskat under senare tid.

Gammal, bofast.