Vitpyrola växer på frisk–fuktig, kalkfattig eller något kalkrik mark i öppet till halvskuggigt läge. Den förekommer i fuktiga lövskogar ofta med björk, i blandskogar, tallskogar och sällsynt även i rena granskogar. Vitpyrola kan även växa i hävdade eller ohävdade kalkfuktängar, i kalkrika kärr med axag Schoenus ferrugineus, på gungflyn med vitmossetuvor, i slåtterängar under hassel Corylus avellana, på kanten av sandiga dammvallar och i stenbrott; som synes en stor spännvidd i val av biotoper.

Vitpyrola växer spritt över Öland och är något av en opportunist. Den är noterad från färre socknar än i Sterner (1986). Men inom Mittlandet har den hittats på nya lokaler i igenväxande fuktängar som ligger insprängda i lövskogen. Speciellt de rika lokalerna runt det stora våtmarkskomplexet Igelmossen med omgivningar, Algutsrum och Torslunda sn, var tidigare okända. Ett fynd är gjort på Stora Alvaret, i en fuktäng vid ett större träsk. Sammantaget bedöms ändå en minskning ha skett beroende på att dagens skogar är alltför mörka för vitpyrola. Även utdikningar och upphört skogsbete har varit ogynnsamt för arten. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer); vår bedömning är en viss minskning, speciellt jämfört med Sterner (1986).

Från Öland är endast underarten vanlig vitpyrola subsp. rotundifolia känd. Några av fynden har gjorts vid sandiga dammar. Kanske kan en sandpyrola subsp. maritima gömma sig där?

Gammal bofast.