Brunrör förekommer främst i de nordliga delarna av Sverige och växer på fuktig, mager mark i skogar, fuktängar, kärr och diken. Gräset är apomiktiskt med dåligt utvecklat pollen och antas ha uppkommit genom korsning mellan bergrör C. epigejos och någon annan art i släktet. Fynd av brunrör är publicerat för Öland (Johansson 1996) och (Anonym 2004 b) men i brist på belägg kan de inte godkännas. Lokalen från 1995 har inte gått att återfinna under inventeringen. Troligen är fyndet från 2004 gjort i samma skogskärr där senare hybriden grenrör × bergrör C. canescens × epigejos hittades 2018; hybriden är mycket lik brunrör. Det finns dessutom ett expertgranskat belägg i (S) samlat av den tyvärr i sammanhanget inte pålitliga Ernst Nordström. Brunrör är variabel men kännetecknas av sina sträva strån, långa snärp (7–10 mm) och tomma ståndarknappar.